Sida 307
6. Tiden efter inbördeskriget.
Minnesotas äldsta kända innebyggare voro Ckippewa- och Dakota-inclianerna, de senare sedermera benämda Sioux, en benämning, den de alt intill vår tid fått behålla, De förra voro „skogsinclianer“, kvilka lifnärde sig till en stor del med fiske och sådan jakt, som den närmaste omnäjden kunde erbjuda, medan de senare voro af den värkliga nomadtypen, „präri-indianer“, de där till hufvudsaklig del vunno sitt lifsuppekälle genom jakt på de buffelhjordar, kvilka i oräkneliga hopar vandrade öfver prärierna, söderut på hösten och norrut på våren. De båda stammarna voro fiender sedan urminnes tider och lågo därför ständigt i fäjd med hvarandra, en omständighet, hvilken var till oberäknelig nytta för de första hvita, som trängde in i deras land. Dessa utgjordes äfven i Minnesota af fransk-canadiska pelshandlare, kvilka redan tidigt öpnade förbindelser med rödskinnen, men icke grundade några stadigvarande kolonier, lika litet som de värk-stälde några egentliga undersökninger af landet eller spridde någon nämvärd kunskap därom. Först år 1805, sedan Minnesotas östra hälft jämte resten af den s. k. franska provinsen Louisiana längesedan blifvit afträdd till Förenta Staternas regering, sände denna en expedition, anförd af löjnant Zebulon Pike, till Minnesota, dels för att i någon mån undersöka området, dels för att därifrån utdrifva de engelska agenter och handlande, kvilka trots afträdelsen alt ännu hade landet i sin ego. Hans expedition följdes snart af missionärer, kvilka upprättade stationer på ett par olika platser, och år 1820 bygdes för regeringens räkning ett blockhusfäste, „Fort Snelling“, för att tjäna såsom värn mot indianerna. Vid ungefär samma tid hade en koloni, bestående af schweizare, slagit sig ned i Red River dalen, i alra västligaste delen af den nuvarande staten, men de kunde, trots den fruktbara jordmånen, icke hålla ut i den öde näjden så långt aflägsen från alla bebodda trakter, utan flyttade omkring år 1836 till närheten af Fort Snelling, där de blefvo de första innevånarne i den numera så viktiga och vackra staden St. Paul.
Ända till 1850 talet förgick emellertid kolonisationen af Minnesota mycket långsamt. Dess egentliga egare, Sioux och Chip-pewa-indianerna ströfvade obeliindradt öfver de ändlösa prärierna, förföljande de tallösa bufflarna och förande ett oupphörligt utrotningskrig mot hvarandra. Men från denna tid begynte invandrare i alt större skaror strömma in till området, hvars fruktbara jord och goda klimat begynte bli altmera kända. År 1849 egde Minnesota ännu icke mera än fyra tusen innevånare, men år 1860 ett hundra sjuttiotvåtusen, medan samtidigt arealen af
Källa: Project Runeberg ·
