Sida 321
6. Tiden efter inbördeskriget.
Chicagos Historia.
viijioii livit nian äran tillkommer af att först ha satt sin fot på den plats der Chicagos tusental lius nu resa sig är icke med full tillförlitlighet kändt. En del forskare hålla före att det var den i Amerikas häfder många gånger omtalade upptäcktsresanden La Salle, medan andra — och dessa äro de alra flesta — påstå att jesuiterpatern Jacques Marquette och en annan fransman vid namn Louis Joliet voro de förste. Huru det förhåller sig med La Salles besök torde numera icke _ mua till fullo utredas, men angående pater Marquette vet man att han jämte Joliet, som var utskickad af guvernören i det dåvarande franska Amerika, grefve Frontenac, år 1673 under en resa längs de stora sjöarna anlände till mynningen af en flod,
den indianerna kallade Cliecagow eller Eschicagow. Såsom landningsplats var flodmynningen lämplig och därför slogo de trötta resenärerna upp sitt läger på dess strand, ehuru den omgifvande trakten, täckt af kärr och moras som den var, inte var synnerligt inbjudande. Men indianerna i näjden infunno sig snart i de hvites läger och då det just var för att omvända dem till kristendomen, som pater Marquette anträdt sin äfventyrliga resa så, stannade han och begynte sitt omvändelsearbete.
Länge fick han dock icke fortsätta därmed, ty de osunda utdunstningarna från de omgifvande morasen skaffade honom en så svårartad sumpfeber på halsen att han inom kort dog, och då fann hans följeslagare Joliet det råclligast att draga bort till
Källa: Project Runeberg ·
