Sida 326
6. Tiden efter inbördeskriget.
hörde icke på några råd utan beslöt att utdela alla fästets förråd bland Pottawatomie-indianerna för att sålunda stämma dem gun-stigt. Först sedan delta skett aftågade garnisonen och kolonisterna med kvinnor och barn, alla utom John Kinzies familj, ty ehuru han själf följde med de aftågande för att genom sitt inflytande hos rödskinnen möjligen afstyra blodsutgjutelse, lämnade han sin hustru och sina barn kvar bland desse.
Det, som alla förutsagt och fruktat, inträffade inom kort De aftågande hade icke hunnit längre än till den punkt där adertonde gatan på sydsidan nu når sjöstranden innan indianerna skredo till anfall. De hvite försvarade sig med största tapperhet och dödsförakt alt under det de fortsatte sitt tåg längs den sandiga stranden, men då de hunnit en mil längre bort hade mera än två tredjedelar af hela antalet stupat och bland dem voro alla de små barnen, hvilka kallblodigt mördats i den vagn, i hvilken de forslades. Då skickade löjtnant Helm ett bud till rödskinnen med anhållan om fred.
Bland de öfverlefvande befann sig också John Kinzie och han lämnade platsen jemte sin familj och de öfriga i lifvet blifna hvita så snart de blifvit utlösta af regeringen. Men då denna två år senare beslöt att återuppbygga det nedbrända fästet, flyttade också John Kinzie tillbaka dit och fortsatte sin affär, hvilken småningom inbragte honom en för dåvarande förhållanden betydlig rikedom. Hans exempel följdes snart af flera andra, isynnerhet sedan förbindelser blifvit öppnade med de nya odlade bygderna i södra delen af staten Illinois. Inom några få år hade redan så många flyttat in till den koloni, som höll på att växa upp kring Fort Dearborn, att där fans en hel by då Illinois år 1818 blef upptaget såsom själfständig stat i den nordamerikanska Unionen.
Från denna tid daterar sig Chicagos snabba tillväxt, och denna tillväxt har ökats i samma mån som staden vuxit, stigande för hvarje årtionde som gått. År 1836 hade byn hunnit så långt att man begynte tänka på att få densamma befordrad till rang, heder och värdighet af stad och året därpå, den 4:de Mars 1837, blef Chicago inkorporeradt såsom sådan af Illinois lagstiftande församling, och egde staden då en befolkning af fyratusen personer.
I norr och söder lågo redan då tvänne andra, mycket raskt framåtgående städer, hvilka hvardera tyckte sig hafva rätt till ett slags monopol på handeln i den så otroligt hastigt uppblomstrande västern, i norr Milwaukee, i söder St. Louis, och dessa
Källa: Project Runeberg ·
