Sida 328
6. Tiden efter inbördeskriget.
värk. Det fäste Chicagos innevånare sig emellertid icke vid, utan beslöto att höja hela staden med åtta fot öfver dess forna nivå. Ett helt år räckte arbetet, som utfördes med specifik Chicago energi. Husen skrufvades i höjden och gatorna fyldes på, alt medan innevånarne skötte sina affärer och nöjen och sina husliga syslor aldeles som om deras bygnader stått på solid mark och inte på styltor. Men då tomt- och husegarne icke kunde utföra det på dem ankommande arbetet alla på en gång blef följden att man litet livarstädes måste bygga trappor for att förmedla samfärdseln längs gångbanorna och resultatet däraf var åter att gatorna sågo värre ut och voro obekvämare än någonsin förr. Men det afsedda målet nådde man. Chicagos gator och byggnadstomter blefvo torrlagda med ens och stadens utseende vann naturligtvis högst betydligt, livilket icke mera var någon likgiltig sak, ty nu hade man redan kommit så långt att man också fäste sig vid den yttre prydligheten.
Någon tid efter denna genomgripande förbättring af samfärdsellederna i staden bröt det amerikanska inbördeskriget ut. Chicago egde då omkring etthundratusen innevånare och långtifrån att hämmas i sin utveckling under krigsåren gick staden så raskt framåt att densamma vid krigets slut åter hade fördubblat sin folkmängd och räknade en befolkning af tvåhundratusen själar. Nu var det icke längre fråga om någon täfian med Milwau-kee och St. Louis, de voro ohjälpligt distanserade, men i stället begynte man i Chicago på fullt alvar tänka på den tid då man kunde börja täfla med själfva New York. Och så djärft det än kunde låta att tala om en sådan täfian, blefvo förhoppningarna åt detta håll fullt rättfärdigade genom den tillockmed för Amerika oerliördt snabba utveckling Chicago genomgick under de sista åren af sextiotalet. Dess affärsvärksamliet fördubblades flera gånger under ett årtionde, byggnadsvärksamketen var feberaktigt liflig och folk strömmade till från alla håll och kanter, så att då sjuttiotalet ingick innevånarantalet stigit till trehundratusen. Ingenting tycktes mera kunna häjda den rusning i framåtskridande på alla områden af mänsklig värksamliet, som pågick i Chicago och som ökades snart sagdt för livarje månad, då en stormig Oktoberafton 1871 den världsbekanta kon sparkade omkull lampan i Mrs. 0’Learys brädstall vid De Kovengatan på västra sidan af floden och dymedels orsakade Cliicagobranden.
Med en förfärande hastighet spredo sig lågorna genast till flera angränsande hus. Brandkårerna voro uttröttade efter att hela den föregående natten ha kämpat mot en hotande eldsvåda,
Källa: Project Runeberg ·
