Sida 332
6. Tiden efter inbördeskriget.
del af dem att förena sig om någon annan ort, ocli därför höllo äfven dessa städer i med arbetet i det alra längsta.
Så följde agitationen och bearbetningen af Kongressen i Washington. Från New York ditsändes en delegation sammansatt af de mest inflytelserika medborgare staden egde och till deras förfogande stäldes penningar i massa. New Yorkame beclrefvo sin agitation till en stor del förmedels öfverdådigt praktfulla middagar och andra dyrbara tillställningar, där tal höllos i mängd och New Yorks själfskrifvenhet framhölls både tidigt och sent. Men under tiden fortsatte Chicago sitt ihärdiga arbete och då bland annat det skäl till New Yorks favör framfördes, att främmande nationer hälre skulle deltaga i en världsutställning hållen i en sjöstad än sända sina expositionsalster långt in i landet, satte Chicagos komitéer sig telegrafiskt i förbindelse med icke mindre än sextusen amerikanska konsuler och ministrar i främmande länder och lyckades genom dem få ihop ett flertal utlåtanden af industriidkare till förmån för en inlandsstad. Och slutligen hade Chicagos innevånaro inom otroligt kort tid tecknat den betydande summan af fem miljoner dollars, såsom grundkapital för utställningen, samt förbundit sig att anskaffa ytterligare fem, eller inalles tio miljoner dollars, medan New York i den vägen j>resenterat endast löften.
Resultatet blef också att Chicago med öfvervägande stor plu-ralitet snart blef segrare i täflingsstriden, till stor förvåning och harm för New York, men till stort jubel för hela den väldiga del af den amerikanska Unionen, hvilken betecknas såsom västern, hvars erkända inkarnation Chicago är och kommer att förbli.
Denna Chicagos seger i tåflan om världsutställningen är dess sista stora steg framåt mot den dominerande ställning staden otvifvelaktigt i en snar framtid kommer att intaga på den amerikanska kontinenten. Längre går dess historia, hvarom vi här-ofvan sökt gifva en antydning, för närvarande icke.
Källa: Project Runeberg ·
