Amerikas Förenta Stater

och Idahos stenkol är i almänliet icke af bästa beskaffenhet. Svafvel, hvaraf massor förekomma inom staten, samt salt, som vinnes ur saltförande källor, försändas i betydande mängder till andra stater, och likaså ha under senare år marmor af olika slag, granit samt sandsten begynt brytas också för export till andra delar af unionen.

Stora delar af Idaho äro emellertid ännu fullkomligt obebodda och andra upptagna af indianreservationer, tilldelade flera olika stammar. I de obebodda delarna förekomma vida trakter helt och hållet täckta af lager af lava, utvisande att fordom en stark vulkanisk värksamhet utvecklades af Idahos bärg, bland hvilka flera också bära tydligt vitnesbörd om denna sin forna vulkaniska natur. Ödsligare näjder än dessa lavafält är det knappast möjligt att föreställa sig. Några af dem se ut som väldiga, svarta sjöar, hvilkas vågor på en gång stelnat, utan det minsta spår af vegetation eller af djurlif ofta på många mil vida sträc-tor. Men i andra af de obebodda delarna af staten, uppe bland de skogklädda bärgen råder i stället ett så mycket rikare djurlif. Sjöarna och floderna äro otroligt rika på fisk, hjortar af flera olika arter — bland hvilka den ståtliga Wapitihjorten är den märkligaste — bärgfår och klippgetter, svarta, grizzly och kanelbjörnar, bärglejon (pumas) och många andra slags däggdjur jämte en särdeles rik fågelvärld, göra dessa Idahos vildaste bärgtrakter till ett värkligt paradis för jägare och sportsmän, af hvilka många från olika delar af världen företaga årliga sommarexpeditioner enkom för jakt på Idahos „storvildt“.

Shoshone-indianerha, som ega en reservation af etthundra sex tusen acres, kallad Lemhi, samt en annan, benämd Fort Hall reservationen, af en miljon tvåhundra tusen acres, äro de mest anmärkningsvärda bland Idahos indianer. Shoslionerna ha småningom låtit civilisera sig så att de numera i alt större antal begynt egna sig åt såväl boskapsuppfödning som jordbruk. Dessa samt de s. k. Nez percés indianerna ha under långa tider lefvat i fullständig fred och vänskaj) med amerikanarne, men trots det att inga krig decimerat deras led har en stadig minskning i deras antal dock egt rum så att troligen också dessa indianstammar snart nog torde komma att höra till de utdöda folkens antal. K.ootenai och Coeur d’Alene-,stammarna ha likaledes fått sig reservationer anvisade inom Idaho. Hvardera äro fredliga stammar, hvilka underhålla sig själfva utan något understöd från Förenta Staternas regering, men hvardera äro stadda i utdöende.