Sida 48
3. Revolutionen och dess orsaker
en liten stund bragte kongresshufvudstaden att stråla i festlig ljusskrud.
Var förtjusningen öfver segern almän i Amerika så var bestörtningen öfver nederlaget säkert lika almän i England, där man i det längsta vägrat att tro på möjligheten af amerikanarnes, „rebellernas“, slutliga framgång. Och hand i hand med bestörtningen gick den nedslående öfvertygelsen att alt hopp om underkufvande af de uppstudsiga kolonierna numera var ute, så att opinionen mot ett fortsättande af kriget inom kort blef tillräckligt stark att förmå underhuset till en förklaring, hvilken stämplade såsom en fäderneslandets fiende enhvar, som vågade råda konungen till vidare strid. I Maj 1782 sändes slutligen Sir Guy Carleton till New York, försedd med fullmakter för inledande af fredsunderhandlingar. Dessa bedrefvos sedan så raskt att freden i Versailles kunde preliminärt undertecknas redan den 30:de November samma år, hvarefter fördraget, som erkände koloniernas fullständiga oafhängighet, hemstäldes till de båda regeringarnas godkännande, antogs och ratificerades.
Källa: Project Runeberg ·
