Amerikas Förenta Stater

gare än järnvägslinjerna skänka de naturligtvis alt ännu statens innevånare många och stora förmåner, ehuru visst tilläggas bör att utgifterna för flodsystemets reglerande årligen sluka mycket betydande summor. De flesta af Louisianas floder flyta nämligen under högt vattenstånd högre än den omgifvande markens yta och måste därför genom storartade och kostsamma dambyg-nader afhållas från att öfversvämma och förstöra de kringliggande fälten. Kedan före år 18G0 hade för dessa dambygnader (levees) utgifvits den enorma summan af tjugufyra miljoner dollars och efter kriget, under hvilket damanlägningarna fingo så förfalla att en mängd plantager helt och hållet förstördes, har den årliga utgiften för deras iståndsättande och vidmakthållande stigit till öfver en miljon tvåhundra tusen dollars. En del af dessa „levees“ äro ända till tjugu fot höga och längs Mississippi allena finnas sådana till en sammanlagd längd af öfver ettusen etthundra mil. Men alla ansträngningar och utgifter oaktadt har man icke kunnat förekomma att jättefloden stimdom genombryter stranddammarna och orsakar väldig ödeläggelse såsom senast år 1890 då Louisianas förluster genom Mississippis öfver-svämning stego till elfva miljoner dollars, eller år 1882 då förlusterna uppgingo ända till tjugu miljoner. Det gör ett särdeles egendomligt intryck att vid högvatten se den milsbreda floden flyta fram mellan de höga strandvallarna, ställvis tiotal fot ofvan den närmast liggande markens yta, och isynnerhet egendomligt blir detta intryck då någon ångare råkar passera — med sin botten i jämnhöjd med trädtopparna på stranden, såsom det förefaller åskådaren. Mississippi är väldigt storartad här i sitt nedra lopp, sedan floden uppsamlat vatnet från den nästan ofattligt vidsträckta areal af inemot två och en half miljoner kvadratmil den dränerar. Erån dess källor — Itasca-sjön i Minnesota — till utloppet i mexikanska bukten är Mississippi ettusen trehundra trettio mil lång, men räknar man flodens längd från dess största tillflödes, Missouris, källor blir dess lopp öfver tvåtusen niohundra mil. Från den punkt där Missouri-floden förenar sig med Mississippi flyter denna genom idel slätter ända ned till sin mynning och för med sig en otrolig massa uppslammad jord, hvilken gör dess vatten så tjockt att detsamma till en början als icke förenar sig med hafsvatnet utan för många mil utåt bildar en skarpt begränsad grågul massa, hvilken endast småningom öfvergår i hafsvatnets färg. Detta af floden medförda slam har bildat en räcka farliga bankar utanför flodmynningen, hvilken småningom blifvit så uppgrundad att högst nio