Sida 640
6. Tiden efter inbördeskriget.
— G10 —
rätten till Alabama-området norr om Selma ocli Montgomery, medan resten däraf tillerkändes Florida. Ända till år 1798 behöll Spanien denna del af Alabama, som då benämdes „West Florida“ och därefter gjorde staten Georgia anspråk på såväl detta område som på den nuvarande staten Mississippi, anspråk hvilka dock år 1802 för en kontant summa ef en och en kvart miljon dollars afträddes till Förenta Staternas regering.
Yid denna tid hade redan en betydande invandring af amerikanare från unionens öfriga stater begynt och då de olika indianstammar, som egde största delen af Alabama befunnos villiga att afträda jord åt de inflyttande nybyggarne ökades dessas antal hastigt. Men senare eggade den berömda höfdingen Te-cumseh Muscogee-stammen till krig mot de hvita och under många år därefter pågick sedan en förbitrad kamp mellan nybyggarne och landets ursprungliga egare, af hvilka väl fyratusen stupade i de många sammandrabningarna, där de amerikanska trupperna leddes af Förenta Staternas bästa generaler, bland hvilka främst Andrew Jackson, som sedermera blef unionens president. Först år 1837 förflyttades de sista återstoderna af Muscogee- eller Creek-indianerna till indianterritoriet söder om Kansas, sedan under de närmast föregående åren såväl Choc-taw , Chickasaw- som Cherokee-stammarna tvingats att lämna det land de egt och bebott redan många år förr än de hvita als kommit till Amerika.
Ett själfständigt territorium blef Alabama år 1817 och redan två år senare, då territoriet befans ega etthundra tjugusju tusen innevånare, blef detsamma mottaget såsom stat i unionen. Den nya staten gick sedermera framåt med snabba steg och utvecklade sig snart nog till en af de rikaste bland söderns bomulls-producerande stater. Men i Alabama som i de öfriga sydstaterna vans välståendet hufvudsakligen genom användande af negerslaf-var såsom arbetare och därför stälde sig Alabama, då slaffrågan begynte tillspetsa sig till en på fredlig väg olöslig konflikt, obe-tingadt på deras sida, hvilka ifrade för utträde ur unionen. År 1861 beslöt statens lagstiftande församling med stor röstöfver-vikt att afhugga föreningsbandet med unionen och därmed var Alabamas öde besegladt. Icke mindre än etthundra tjugutvå tusen män från Alabama kämpade under krigsåren i de konfedere-rade arméernas led och åtskilliga krigsoperationer utfördes inom statens område, hvilket ingalunda undgick den ödeläggelse som öfvergick de flesta af de krigförande staterna, om ödeläggelsen i Alabama också inte var fullt lika omfattande som i några af de
Källa: Project Runeberg ·
