Sida 694
6. Tiden efter inbördeskriget.
— G94
den andra bataljen vid Bull Run, där unionsarmén åter blef i grund slagen, ocli likadan utgång hade de ännu före årets slut företagna förbitrade anfallen på general Lees befästade ställning i närheten af Fredricksburg. I Maj 1S63 lyckades unionsarmén, då-mera anförd af general Hooker, kringgå Fredricksburg, men endast för att i bataljen vid Ckancellorsville lida ett nederlag, som kostade densamma sjutton tusen män, medan Lees förluster icke uppgingo till mera än trettontusen. Något senare öfvertog general Grant befälet öfver unionsarmén i Virginia ocli levererade Lee flera bataljer, i hvilka unionstrupperna visst hade öfverhanden, men förlorade sextiotusen män. Befästningarna kring Petersburg hämmade emellertid Grants vidare framtågande och tvingade honom till en belägring, kvilken under oupphörliga fäktningar räckte från Juni till April 1804, utan att unionstrupperna förmådde besegra den lika skickliga som hårdnackadt tappra Lee. Först sedan Sheridau i Augusti samma år besegrat Earlys konfedererade armé ocli från motsatt håll ryckt mot Lee, såg sig denne tvungen att utrymma Petersburg och draga sig tillbaka mot Alleglianybärgen. De förföljande unionstrupperna gåfvo honom emellertid kvarken rast eller ro och lyckades slutligen omringa återstoden af den så lysande tappra sydstatsarmén vid Appomatox, där Lee slutligen kapitulerade med sin armé af endast tjuguåtta tusen män.
Kriget, i livilket på unionens sida två miljoner åttahundra tusen och på sydstaternas en och en kalf miljon män deltagit, var äudtligen slut och motståndet i sydstaterna brutet så grundligt, att många af dem saknade både kraft och förmåga att i hast begynna arbeta på återuppbyggandet af sitt samhällsskick och sitt välstånd. Virginia hade förlorat trehundra miljoner dollars i egendom af olika slag utom många tiotusental af sina mest handlingskraftiga och arbetsdugliga söner. Plantagerna voro ödelagda, deras egare i de flesta fall i grund ruinerade och ar-betarne, slafvarna, frigjorda samt spridda omkring åt alla håll. Det var ingen lätt sak för de kvarlefvande af Virginias plantage-egare att under sådana förhållanden återupprätta sitt forna välstånd, och ännu svårare var det för dem att finna sig i den tingens nya ordning, som gjort dem till sina forna slafvars gelikar. Alla försök att åstadkomma en ny konstitution för staten, sådan att den kunde gillas och stadfästas af unionsregeringen, gingo därför till en början om intet, så att Virginia ända till år 1870 styrdes af militärguvernörer, tillsatta af regeringen i Washington. Närnda år trädde den af statens medborgare året förut antagna n}-a konstitutionen i gällande kraft, och de civila myndig-
Källa: Project Runeberg ·
