Sida 755
6. Tiden efter inbördeskriget.
men då detsamma å andra sidan så nära sammanhänger med det egentliga indianterj-itoriet, dit Oklahoma ända till år 1889 hörde, så ha vi ansett lämpligast att beröra det nya territoriet i ett sammanhang med den enda trakt af Förenta Staterna, där rödskinnen ännu på sätt och vis äro herrar.
Hela det vidsträckta område, som omfattar såväl indianterritoriet som Oklahoma, undandrogs på den tid, då hela denna del af den vida västern ännu var en enda obebodd vildmark, alt bebyggande af hvita och reserverades för de indianstammar, hvilka regeringen tid efter annan flyttade från deras boningsplatser i de östra och norra staterna till det redan tidigt så kallade indianterritoriet, där de lätt kunde öfvervakas och afhållas från att lämna sina vilda begär fritt lopp. Oklahoma tilldelades i huf-vudsak de stammar, hvilka förut lefvat i Georgia, Florida, Alabama och Mississippi, men, då dessa i östra delen af området funno mera jord än de väl kunde använda, förblef den västra delen lika obebodd och öde som förut. Under secessionskriget, då alla andra förhållanden i landet rubbades, stördes också ordningen i indianterritoriet i högst betänklig grad, i det de till de så kallade „fem nationerne“ hörande indianerna revolterade mot regeringen och gjorde det nödvändigt att använda en långt ifrån obetvdande styrka unionstrupper för att kväsa dem. Då detta lyckats, betingade sig unionsregeringen genom fredsfördraget bland annat rätt att köpa sträckor af det obegagnade landet i västra delen af området „för att därå upprätta kolonier af vilda stammar och frigifna“ såsom ordalydelsen i fördraget var. Kort därefter köpte regeringen miljontal acres af Cherokee-, Seminol-och Creek-stammarna och flyttade till det sålunda förvärfvade området kvarlefvorna af åtskilliga andra stammar. Det nuvarande Oklahoma hörde till det då köpta området, hvilket var för stort att i sin helhet upptagas af de indianer, som förflyttats dit, så att Oklahoma förblef obebodt.
Under tiden hade befolkningen i de omgifvande staterna och territorierna jämt ökats i antal och hade, i samma mån som tillgången på fri jord i de redan bebodda trakterna minskats, begynt kasta alt begärligare blickar på det vidsträckta Oklalioma-området, på hvilket de gjorde anspråk i dess egenskap af offentlig statsegendom, yrkande, att de obegagnade sträckorna skulle upplåtas för nybyggare. Detta väckte emellertid stark opposition hos rödskinnen, hvilka ingalunda önskade hvita grannar på närmare håll än hvad redan var fallet, utan påstodo, att enligt deras fördrag med Förenta Staternas regering denna egde rätt endast
Källa: Project Runeberg ·
