Sida 758
6. Tiden efter inbördeskriget.
de egt i fulla tre minuter. Och här finnes inga indianer. De ha fått betaldt, en dollar och 25 cents för en acre jord, som är värd fem dollars per acre sådan den ligger där, innan den ännu berörts af plog, och äro försiktigtvis skaffade ur vägen.
Denna jord, som är rik, svart och lös, liknande chokolad, där plogen vändt torfvan, öpnades genom presidentens proklamation, om att på en viss dag och ett visst klockslag, hvita nybyggare kunde upptaga den såsom „homesteads“. Presidentens proklamation nämde ingenting om platser för städer eller om bygnadstomter, men man visste att flera olika bolag kartlagt och utstakat marken kring den lilla järnvägsstation som fans där Oklahoma City nu ligger och därför var denna station likasom de andra stationer, kring hvilka man kunde hoppas att städer en gång skulle uppstå, de mål mot hvilka fyratiotusen människor rusade från gränserna af det nya territoriet. Så många af dessa hunno på olofliga sätt först fram att Oklahoma City, sedan dess betydligt hämmats, i sin i alla fall underbart snabba tillväxt, af ansträngningarna att genom domstolarna åstadkomma ändringar i kapplöpningens resultat.
Söndagen före den 22:dra April, var en klar, varm dag, som lofvade godt för morgondagen. Soldater och Landtpolis voro de enda lefvanbe varelser synliga i närheten af järnvägsstationen, ty de som försökte stiga ned från förbipasserande bantåg, tvingades med bajonetten att vända om. Banan hölls klar för den blifvande kapplöpningen. Men fraktvagnar, lastade med timmer och möbler och allehanda husgeråd hade tillåtits att hämtas in och stodo i en milslång rad på ett sidospår väntande på egaren till bråten och till de på en del vagnar lastade husen hvilka på några timmar kunde sättas ihop,, medan dessa egare väntade på signalen någonstädes vid gränslinjen, på femton till trettio mils afstånd. Kapten D. I. Stiles, som blifvit utnämd till „provost marskal“ i det nya territoriet och hvars soldater bevakat detsamma före öpnandet samt upprätthöllo ordningen efter detsamma, höjde sin kikare omkring två minuter före tolf den 22:dra April, men kunde se intet annat ända bort till horisonten, än en tom präri med högt, vajande gräs och enstaka trädgrupper. Det skulle dröja minst en och en fjärdedels timme, trodde han, innan den första hästen kunde tillryggalägga de femton milen från närmaste punkt af gränslinjen, så att han tidigast om en half timme skulle kunna med kikare uppfånga den första skymten af de främsta i kapplöpningen.
Källa: Project Runeberg ·
