Sida 770
6. Tiden efter inbördeskriget.
Det nuvarande s. k. indianterritoriet körde ursprungligen till det år 1S03 af Förenta Staternas regering köpta franska kolonialväldet Louisiana. Kort efter det köpet däraf afslutats föreslog den dåvarande presidenten, Tkomas Jefferson, att den näjd, som nu upptages af indian territoriet skulle upplåtas åt de indianstammar, kvilka bodde på östra sidan om Missisippi, i utbyte mot deras land. Men Jeffersons förslag antogs lika litet som presidenten James Monroes år 1824 gjorda yrkande att indianerna i staterna längs mexikanska bukten skulle flyttas till landet väster om Missisippi, för att göra ett slut på deras blodiga inbördes fäjderock på alla andra olägenheter, som följde med deras kvarboende i sina gamla kemvist. Först år 1830, under Andrew Jacksons presidentskap, gaf kongressen sitt bifall till dessa stammars förflyttning på regeringens bekostnad till den „icke organiserade delen af Louisiana området.“ Områden, lämpade i storlek efter antalet medlemmar af kvarje stam, anvisades enkvar af dem ock Förenta Staternas regering förband sig att för all framtid lämna dem ock deras efterkommande i ostörd besittning af det sålunda 'till dem afträdda landet, Huru dessa löften kållits vet enkvar. Kansas kar tagits från rödskinnen, Oklakoma likaså ock nu senast en del af Ckerokee — nationens område. I en del fall kar frånträdandet visst försiggått genom köp, men då oftast köpeaftalen på ett eller annat sätt blifvit brutna, hafva de icke varit stort bätre än fredliga ock mera civiliserade former af samma politik som öfver alt på ett eller annat sätt spelat indianernas jord i "händerna på kvita nybyggare.
Före sesessionskriget innekade de s. k. civiliserade stammarna en rätt kög grad af välstånd, egde en mängd fruktbara farmer ock plantager samt drefvo en indräktig handel med sydstaterna. Under kriget inträdde flera tusental af de yngre männen i de båda kämpande armeerna, lämnande farmer ock plantager att skötas af de efterblifvande, kvilka icke voro talrika nog att bibehålla dem på samma ståndpunkt som förut. Härtill kom att handelsförbindelserna med södern blefvo totalt af brutna så att också denna inkomstkälla utsinade ock resultatet var att alla de mest välmående stammarna efter kriget funno sig fullständigt utarmade. Men långt ifrån att låta sig nedslås käraf ock förfalla i samma kåglösa oföretagsamhet ock lätja som deras grannar inom territoriet, började indianerna genast arbeta på nytt, med så mycken kraft ock energi att de år efter år märkbart gått framåt såväl i förmögenhetsvilkor som i allmän kultur, tåls de nu stå till ock med högre i dessa afseenden än före kri-
Källa: Project Runeberg ·
