Sida 788
6. Tiden efter inbördeskriget.
skulle tyda därpå. Här kunna vi inte inlåta oss på frågan, då redan de hufvudsakliga stammar, livilka bodde på den Nord Amerikanska kontinenten vid tiden för densammas upptäckt af européer, utgöra ett aitför stort material för behandling inom den trånga ram, som står oss till buds.
Benämningen „indianer“ tillädes den nya världens innevånare, såsom kändt emedan de första upptäckarne vid ankomsten dit trodde sig kafva kringseglat jorden och anländt till Indiens ostkust. Till en början trodde européerna sig kafva att göra med endast ett folk, men funno inom kort, att urinnevånarne i själfva värket tillhörde en mängd olika stammar, skilda från hvarandra i många afseenden och icke minst genom olikheten i språk. Senare studier af dessa språk ha gifvit vid handen, att de inom Förenta Staternas nuvarande område — sydvästern dock undantagen — lefvande indianerna kunde hänföras till sex familjer: Algonquin, Iroquois, Dakota eller Sioux, Ckerokee, Catawba och Shoshonee. Alla dessa tillhöra den amerikanska indianrasen, enligt den i början af detta kapitel angifna indelningen, men anmärkas bör, att de här uppräknade benämningarna icke äro de, som användes af indianerna själfva för de stammar de tillhörde. „Iroquois“ t. ex. var ursprungligen ett öknamn såväl som „Hurau,“ under hvilket namn samma stam också var känd. „Sioux“ är ett ord af Algonquinspråket användt för att beteckna Dakota-indianerna o. s. v. Stammarna, folkfamiljernas underafdelningar, lefde hvar och en för sig och vanligen i fiendskap med alla andra stammar, om ock tillfälliga förbund då och då ingingos, och hvarje stam var åter delad i smärre afdelningar, enhvar under sin höfding eller „sachem“. Hvarje sådan höf-dings anhang eller följe hade i regeln en symbol, bestående af bilden af något djur, hvilken intog en framstående plats bland de tatueringar, hvarmed krigarne prydde sig och vanligen hade sin plats på bröstet. En sköldpadda, en orm, en hjort, en hök
o. s. v. voro olika höfdingars sinnebilder och öfver alla, som hörde till hans följe och buro bilden, regerade han enligt sed och tradition, i fredstid egande rätt liten myndighet öfver sina
Källa: Project Runeberg ·
