Sida 797
6. Tiden efter inbördeskriget.
såsom med suveräna makter. Att principen var politiskt oriktig, erkännes numera allmänt också af dem, som försvara den genom påpekande af de hvitas numeriska svaghet, hvilken under lång tid gjorde det omöjligt att gå annorledes tillväga, och alla utan undantag äro ense om, att denna praxis fortlefde långt efter det nödvändigheten för dess tillämpninig upphört att existera. Det var en i allo abnorm ställning indianen intog såsom på samma gång „suverän“ och „regeringens myndling“. Först år 1871 förklarades indianstammarna ha förlorat alla suveränitetens attribut, och sedan dess har ingåendet af fördrag med dem åtminstone till namnet upphört. Men följderna af denna politik äro ej så lätta att utrota, då själffallet indianerna småningom helt och hållet lefvat sig in i öfvertygelsen, att de i vissa stycken kunna sköta sina egna angelägenheter fullkomligt efter behag, utan någon hänsyn till det hela, af hvilket de dock faktiskt numera utgöra delar.
Under den gamla politiken frånhändes indianerna så godt som alt land öster om Missisippi-floden, och de flesta af dem förflyttades till trakter längre väster ut, medan de västra nomadstammarna samlades och inskränktes till vissa reserverade områden, där de i hufvudsak kunde fortsätta sitt forna lefnadssätt. Detta system att sammanföra dem på „reservationer“ härflöt direkt ur betraktelsesättet, att stammarna voro kvasi-suveräna samhällen, och just i detta system ligger roten till de flesta af de svårigheter, som nu möta indianstammarnas slutliga in-förlifvande med den almänna statskroppen, då de hvarken äro individuella medborgare med sådanas rättigheter och skyldigheter eller mera utgöra oberoende samhällen. Ty inom reservationen styr och regerar unionsregeringens förtroendeman, den s. k. indianagenten, med så godt som oinskränkt makt. Inför Gud, sitt samvete och den s. k. „Commissioner of indian affairs“ är indian-agenten visst ansvarig, men då han i allmänhet erhåller sin syssla såsom belöning för mera eller mindre obskura tjänster åt det maktegande politiska partiet samt därjämte i regeln besjälas af politiska lycksökares vanliga åtrå att så hastigt som möjligt skrapa ihop hvad hopskrapas kan på embetet, så tar han det sällan särdeles noga med ansvarigheten åt det ena eller det andra hållet. Följden är det egendomliga skådespelet af, praktiskt taget, enväldigt styrda samhällen såsom delar af en republik, där lika lagar, rättigheter och skyldigheter för alla officielt råda, men där medbringaren af röd huc1J"bg lagligen eger långt färre rättigheter än hans i närmaste
Källa: Project Runeberg ·
