Sida 810
6. Tiden efter inbördeskriget.
färre hästar af den vanliga präri-typen. Men så är också det område, som till sist definitivt tilldelats stammen, så torrt och ofruktbart man gärna kan tänka sig. Vatten finnes endast i ett fåtal små åar och bäckar, hvilka vanligen under sommaren fullständigt uttorka, nederbörden är ytterst otillräcklig och jorden till följd däraf så litet produktiv, att endast några få nödvuxna tallar här och där bilda små dungar, medan gräsväxter äro så sparsamma, att utom i några få dalsänkor endast enstaka strån spira upp i så ringa antal, att den grågula lerjorden öfverallt är synlig. På ett par platser ha missionärer i närheten af vattendrag lyckats åstadkomma en början till jordbruk och trädgårdsskötsel, hvilka för sin fortkomst äro helt och hållet beroende af öfvervatnyig, men trots den rätt yppiga vegetation, dessa små fläckar alstra, ha indianerna ännu icke kunnat förmås att följa exemplet. Arbetet förefaller dem väl drygt i förhållandet till de vunna resultaten, och hälre än att underkasta sig detsamma och sålunda förbätra sina lefnadsvilkor åtnöja de sig med de alt utom rikliga regeringsrationerna.
Bra nog lika mörkt ser det ut beträffande Ogallala-stammens framsteg i kunskaper och annan odling. Skolor finnas visst numera i tillräckligt antal inom reservationen, och isynnerhet missionsskolorna besökas under vanliga förhållanden af ett rätt talrikt antal elever. Men huru litet dessa ännu i själ och hjärta underkastat sig de hvita lärarnes och lärarinnornas inflytande samt insupit deras lärdomar, bevisades tydligt, då vid utbrottet af de senaste krigsoroligheterna alla de olika skolornas elever med ens försvunno och jämte de öfriga medlemmarna af stammen drogo i fält. Till och med den katolska missionsskolan, fem mil från Pine Kidge-agenturen, hvilken under så många år vär-kat bland Sioux-indianerna och därunder blifvit ett föremål för värklig vördnad och respekt bland dem, förlorade på ett par undantag när alla sina elever, ehuru dessa inom anstalten åtnjöto vida bätre vård samt föddes och kläddes bätre än några andra af stammens barn. Midt under den strängaste vintern öfvergåfvo de sina varma och bekväma bostäder i den ståtliga missions-bygnaden såväl som sin goda kost och sina vänliga lärare för att svälta och frysa i tepee’s ute i vildmarken, endast emedan afvoghet mot de hvita dref dem att förena sig med sina stamför-vandter. Ty åtminstone beti-äffande den katolska missionens elever utöfvades intet tvång af föräldrar och släktingar på dem, som där åtnjöto undervisning och omvårdnad. De äldre eleverna handlade fritt nog, då de öfvergåfvo anstalten, hvilken trots alt
Källa: Project Runeberg ·
