Sida 823
6. Tiden efter inbördeskriget.
det, löpa de s. k. Appalaeliiska bärgen på en sträcka af ettusen trehundra mil, från Alabama tillGarpé vid S:t Lawrence-bukten, omfattande Blue Ridge-, Allegany-, Adirondack-, Catskill-, Taconic-, White- samt Green-mountain-bärgen. Bärglandet eger en vidd af omkring etthundra mil samt en höjd öfver liafsytan af från två till tretusen fot, medan i North Carolina och New Hampshire de högsta topparna förekomma och nå ända till sextusen fot. Endast där Mohawk- och Hudson-floderna brutit sig banor genom detta bärgland finnas användbara vattenvägar, hvilka förmedla en varutrafik af alra mest omfattande slag och därför varit af ofantlig betydelse för de inre staternas utveckling.
Väster om det appalaeliiska bärglandet ligger det centrala låglandet, ofta i dagligt tal benämdt Missisippi-dalen, emedan „vatnens fader“ och dess bifloder afföra vatnet från största delen af dessa trakter till den mexikanska bukten. Denna del af Förenta Staterna omfattar icke mindre än en och en half miljon kvadratmil i rundt tal och eger, utom den väldiga Missisippi-floden, i de stora sjöarna ett för sjötrafik användbart innanhaf, hvartill motstycken saknas i alla andra delar af världen. Sjöarna ega sitt utlopp åt öster, till Atlanten, men så ringa är landets höjning mellan dem och Missisippi-området, att en genomskärning af endast omkring etthundra fots djup på den högsta punkten skulle sätta de båda ofantligt vidsträckta vattensystemen, hvilkas utlopp ligga så långt från hvaradra, i direkt förbindelse. Den kanal, som i detta nu är under arbete vid Chicago och som kommer att förbinda Michigansjön med Illinois-floden, kommer sålunda i en icke mera aflägsen framtid att göra det möjligt för fartyg, som trafikera Missisippi-floden, att utan omlastning föra sin frakt till hamnarna vid de stora sjöarna samt från dem till New York och Atlanten, likasom importörerna i den sistnämda staden då kunna sända varor direkt till inlandsorter, tusen mil och mera från hafskusten.
Det odlingsbara låglandet öfvergår längre åt väster i de s. k. „stora slätterna“, hvilka sträcka sig ända till Klippbärgens väldiga kedja och, såsom i allmänhet ytterst vattenfattiga, endast i närheten af floder och andra vattendrag, som möjliggöra artificiell bevatning af jorden, egna sig för landtbruk. Klippbärgens många olika kedjor bilda tillsamman ett väldigt högland af omkring trehundra mils bredd, sträckande sig från Mexico ända upp till Canada, en af de väldigaste bärgformationer i världen, med en mängd toppar skjutande upp högt öfver snögränsen, samt likaledes en mängd vackra, odlingsbara och bördiga da-
Källa: Project Runeberg ·
