Amerikas Förenta Stater

åren mellan 1880 och 1890 uppgick antalet af till hamnar i Förenta Staterna anlända invandrare till fem miljoner tvåhundra fyratiosextusen sexhundra tretton, medan antalet af dem, som kommit via Canada, beräknas till minst en och en half miljon.

Främsta rummet bland de europeiska folk, hvilka lämnat bidrag till denna väldiga ström af invandrare, tillkommer det tyska med en tredjedel af hela antalet, därnäst det irländska och en. gelska med en fjärdedel, skandinaver och canadensare med en tiondedel o. s. v. En förändring i detta förhållande har också inträdt under senare år, i det att italienare, hvilka förut representerade endast sex procent af hela antalet invandrare, numera årligen anlända i alt större hopar. Dessa likasom de ryska och polska judarna, hvilka också i alt större antal begynt invandra till Förenta Staterna, slå sig nästan utan undantag ned i de större städerna, där de egna sig åt de lägsta och gröfsta slag af arbete samt i regeln öka den armé af lågt stående daglönare, hvilka genom sin villighet att arbeta för huru liten dagspenning som hälst, så länge de blott kunna uppehålla lifvet därmed, hafva tvingat ned arbetslönerna på många områden lika lågt som trots någonsin i de europeiska städer, där proletariatet är talrikast ock lefver under de minst gynsamma förhållanden. Trots detta är likvisst ännu också dessa lågt stående daglönares ställning i Förenta Staterna bätre än i de flesta europeiskil länder, ty om och arbetslönen inom de fack, där konkurrensen drifvit ned densamma, är mycket låg, så finnes dock under normala förhållanden tillräckligt arbete att tillgå, och därför har tils vidare sådan nöd, som i Europa ofta nog hemsöker de lägsta samhällslagren, tils vidare endast mycket sällan förekommit i Förenta Staternas städer.

Ungrare och böhmare ha också i betydande mån bidragit till att sänka arbetslönerna i många af de östra staterna, dit de i större antal invandrat och där de oftast sökt arbete vid kol-grufvorna och järnvärken, hufvudsakligen i Pensylvania. Inom dessa och andra industrier börja därför altmera samma förhållanden att göi-a sig gällande som i Europa på motsvarande områden. En alt talrikare arbetarebefolkning, som lefver för dagen och knappast duger för annat arbete än den industriella specialitet, densamma gjort till sin egen, har uppkommit i de östra staterna, och har blifvit så stor, att redan nu äfven små rubbningar inom produktionsförhållandena göra tusental andra personer, som bero af dem, brödlösa. Denna talrika industriella arbetarebefolknings tillvaro utgör en af de svåraste punkterna i frågan