Amerikas Förenta Stater

och röstar så med och för det republikanska partiet, under hvars innehafvande af makten hittils värkligen de mest lysande ekonomiska perioderna i landets historia råkat infalla.

Att detta i de flesta fall icke berott direkt på det republikanska partiet eller varit det naturliga resultatet af detta partis politik, inser nog en och hvar, som blickar litet längre och djupare än daglönaren, som icke kan tänka stort längre än för dagen ochpå det dagliga brödet för sig själf och sin familj. Och lika litet kan någon annan tillskrifva det demokratiska partiet skulden för krisen, som inträffat omedelbart efter dess öfvertagande af regeringen, ty såvida dessa kriser värkligen och i främsta rummet varit resultat af regeringspolitik, så borde själffallet det parti, som närmast förut innehaft makten, bära ansvaret. Men i intetdera fallet tränger det stora flertalet af de röstegande tiil själfva grunden af frågorna och förhållandena, och därför måste de ledande politikerna i högre eller lägre grad rätta sig efter dagkonjunkturerna, så att säga, om de sedan äro aldrig så djupt öfvertygade om riktigheten af sina och sitt partis principer och aldrig så villiga att lägga dessa till grund för den regeringspolitik, hvilken de såsom innehafvare af makten för tillfället leda.

På grund häraf vore det mera än vanskligt att söka förutsäga något om de reformer, det nu maktegande demokratiska partiet kommer att införa under de fyra år detsamma kan leda regeringens inre politik efter sitt godtfinnande och öfvertygelse om landets bästa. Att presidenten personligen är en varm vän af de reformer det demokratiska partiet upptagit på sitt program, därom är nog enlivar öfvertygad och likaså om hans personliga oförvitlighet och oemottaglighet för alla sidoinflytelser. Men dels är Förenta Staternas president långt ifrån „alsmäktig“, dels är Grover Cleveland altför nära bekant med ställningar och förhållanden i landet för att under ogynsamma tider vedervåga några radikala reformer. Han och hans parti måste rätta sig efter konjunkturerna, och därför kommer först framtiden att kunna utvisa, huru genomgripande reformer demokraterna komma att genomföra.