Sida 876
6. Tiden efter inbördeskriget.
Många af de stora dagtidningarna i olika städer trycka redan under vanliga förhållanden två till tre upplagor om dagen, men då något af särskidt intresse finnes att omtala, stiger antalet upplagor genast till ett halft dussin eller mera. Ofta nog är skilnaden mellan de olika upplagornas innehåll högst obetydlig och består icke sällan endast i några rader — men det är dock altid något nytt man meddelar, och medvetandet därom gör, att publiken gärna betalar ut den cent eller två extrabladen vanligen kosta.
Humbugen och svindleriet ha naturligtvis innästlat sig på dessa såsom på alla möjliga andra områden och därför är det ingalunda aldeles ovanligt, att tidningar af mera eller mindre apo-kryfiskt slag då och då sända ut väldiga „extra“-upplagor, som innehålla ingenting annat än någon för tillfället fabricerad, absolut lögnaktig „nyhet“, men trots den erfarenhet, publiken vunnit genom att sålunda gång efter annan bli svindlad, gå extrabladen städse åt med största begärlighet — och de stora tidningarna förtjena penningar i massa.
Beundransvärd är den energi, som utvecklas vid samlandet af nyheter, en energi, hvilken ju gjort amerikanska reporters berömda och kända utöfver hela världen. Den tid är visserligen förbi, då alt i sista hand berodde på reporterns personliga företagsamhet och fintlighet.' Numera äro kommunikationsmedlen så mångfaldiga, att enhvar tidning, som blott förfogar öfver de nödiga medlen, lätteligen kan skaffa sig nyheter från alla delar af världen utan att dess reporters eller korrespondenter därför be-höfva utföra sådana bragder, som ofta omtalas från de tidigare utvecklingsskedena af tidningsprässen. Deras personliga initiativ betyder mindre numera, men i stället har det hela, maskineriet så att säga, blifvit långt mera inveckladt. Numera finnas korrespondenter till amerikanska tidningar öfverallt i världen, så att hvarje den minsta händelse af något slags vikt, som inträffar i något världens hörn, genast inrapporteras per telegraf. Alt beror numera på, att tidningarna äro väl förberedda, att deras system för inhemtande af nyheter är så fullständigt och väl organi-seradt som möjligt. Enhvar af dem var tvungen att slå in på denna samma väg och därför hade enhvar ofantliga kostnader att bära, ända tils enhvar insåg, att konkurrensen härvidlag knappast ledde till något som hälst försprång framför konkurrenterna — och då slog man sig tillhopa. De s. k. prässassociatio-nerna bildades och dessa underhålla nu det öfvervägande största ntalet korrespondenter, icke allenast i olika delar af Förenta
Källa: Project Runeberg ·
