Sida 889
6. Tiden efter inbördeskriget.
pande fot bygnadslinje är ingenting ovanligt vid de mest trafikerade gatorna och dock finnas många tomtegare, som icke ens till sådana pris vilja sälja, utan föredraga att uppgöra arrendekontrakt för längre eller kortare tid. Och på sådan arrenderad grund uppföras miljonhus af den moderna Chicagotypen, i tolf till tjugu våningar, inrymmande affärslokaler, teatrar, restaurationer, hotel och butiker, i många fall alt under ett tak. Afven detta beror på det förtroende man hyser till Chicagos fortsatta utveckling i lika snabb fart som hittills. Det har nämligen bevisat sig, att snart sagdt alla de hus, som byggdes kort efter branden och hvilka således nu äro tjugu år gamla eller i det närmaste så, hafva öfverlefvat sin användbarhet och icke längre svara emot tidens fordringar. Sex till åtta våningars hus, solidt uppförda af tegel eller sten, försedda med elevatorer och annars långt bekvämare inredda än affärshusen i de flesta europeiska storstäder, utdömas numera så godt som hvarje vecka emedan de nyaste, de s. k. skyskraparliusen, erbjuda ändå större bekvämligheter för affärsmän. Och behofvet af affärslokalor håller jämna steg med byggandet af de moderna kasärnerna. De, som i tiden planlade Chicago, förutsågo icke, att den tid snart skulle komma, då Chicagofloden inte mera var tillräcklig för stadens sjöfart, och tilläto därför järnvägsbolag att slå under sig milslånga sträckor af Michigansjöns strand, så att staden nu faktiskt är af stängd från sjön. Andra järnvägar byggde sina linjer ut till floden och nedlade många miljoner i hus längs denna, enskilda affärsmän och bolag byggde längs dess stränder sina magasin och elevatorer, de stora engrosaffä-rerna uppförde sina kolossala hus så nära denna, Chicagos enda hamn, som möjligt och därför är nu en förändring otänkbar och stadens hela affärsrörelse tvungen att koncentrera sig till den jämförelsevis inskränkta terrängen närmast floden.
Detta är det som betingar nödvändigheten af hus, som innehålla många hundra affärslokaler hvart, och någon möjlighet för en förändring härutinnan finnes knappast. Ty om också staden själf vore villig att utgifva alla de tiotal miljoner, som skulle fordras för att köpa ut järnvägsbolagen, så är det tämligen säkert, att alt det privata kapital, uppgående sammanlagdt till hundratal miljoner dollars, som är nedlagdt i närmaste närhet till floden, icke skulle befinnas villigt att underkasta sig en flyttning med alla däraf följande förluster. Härpå beror det egendomliga drag i Chicagos fysionomi, som utgöres af de svindlande höga, moderna affärshusen, och häraf framgår också, att antalet af så-
Källa: Project Runeberg ·
