Sida 88
6. Tiden efter inbördeskriget.
det. På presidenten personligen föllo inga misstankar, men de funnos nog, hvilka anklagade lionom för altför stort öfverseende med sina underlydande och det kanske icke aldeles utan skäl.
Då hans efterträdare skulle Täljas upplefde landet de valskandaler och underslef, hvarigenom Hayes så att säga stal sin presidentvärdighet, och någon bätring i dessa förhållanden inträdde icke häller under hans tjänstetid. Han tillhörde det republikanska partiet och republikan var också hans efterträdare, den almänt aktade generalen Abram Garfield, som vunnit sin grad under inbördeskriget. Han invigdes i embetet den 4:de Mars 1881, men kunde icke lugna den altjämt stegrade förbittringen mellan de om makten kifvande politiska partierna. På det mest oblyga sätt sletos politikerna och statsmännen om rättigheten att besätta statens embeten med sina vänner och anhängare, högt och oförskämdt proklamerande satsen att „bytet tillhör segraren“, hvarvid med „bytet" förstods intet annat än tillfället att under fyra års tid ostördt fylla sina fickor ur statens kassor, ty så höga afiöningar betalar det amerikanska folket ingalunda sina tjänstemän att dessa allena kunde förklara den omätliga embets-hungern.
Länge fick Garfield icke innehafva sin höga värdighet, ty redan den 2:dra Juli blef han i Washington skjuten af en half-galen arbetslös dagdrifvare, och den 19:de September afled han i följd af sitt sår, trots alt hvad läkarekonsten gjorde för att rädda honom. Ofver hela landet väkte hans död den mest oför-stälda sorg, hvilken för en tid till och med förmådde i någon mån tysta det ovärdiga, ständigt pågående kifvet mellan republikaner och demokrater, men under Arthur, hvilken i sin egenskap af vicepresident efterträdde Garfield, uppflammade striden med ändå större förbittring än någonsin förut. President Arthur fullgjorde visst sina åligganden på ett så tillfredsställande sätt att han tillvann sig almänna sympatier, men han egde icke kraft nog att stäfja den korruption, hvilken alt mera gripit omkring sig inom det herskande partiet, och trött därvid, utsåg folket till hans efterträdare demokraten Grover Cleveland.
Clevelands embetstid utmärktes genom en kraftig sträfvan att införa större sparsamhet i statshushållningen samt att råda bot på den politiska korruptionen och i det hela kröntes hans bemödanden med framgång, ehuru den republikanska majoriteten i kongressens båda hus lade många hinder i hans väg. Denna majoritets ihärdiga arbete lyckades det också att genomdrifva valet af republikanen Benjamin Harrison till Clevelands
Källa: Project Runeberg ·
