Sida 900
Järnvägarne i Förenta Staterna
en föreställning om, huru de rika odlingsbygderna i centralstaterna liunnit sin nuvarande hö'ga ståndpunkt. Men i hufvudsak är järnvägarnas roll såsom banbrytare för odlingen numera slut, så att de egentligen ej hafva något annat värf än det att hålla kulturen vid makt och bringa densamma till en högre utveckling.
I många af de västra och nordvästra staterna ega järnvägsbolagen ännu oerhörda sträckor jord, hvaraf en stor del odlingsbar, och då all denna jord står att köpa till jämförelsevis billigt pris, äro de stora järnvägsbolagen fortfarande mycket viktiga faktorer i de nyare staternas utveckling. Dels af unionsregeringen, dels af de olika statsregeringarna erhöllo nämligen fordom — d. v. s. för några tiotal år sedan — järnvägsbolagen stora sträckor af den då nästan värdelösa jorden såsom bidrag till bygnads-kostnaderna. Tusen och tiotusental arbetare, livilka funno utomordentligt lönande sysselsättning vid de stora järnvägsföretagen, lärde sig inse, hvilken lätt och sorgfri bärgning de kunde förskaffa sig genom att begynna odling af jorden i närheten af de jernvägar de själfva hjälpte till att bygga, och upptogo fri stats-jord längs de nya förbindelselederna. Den framgång de vunno vid sitt jordbruk lockade inom kort andra att följa exemplet och sålunda begynte snart nog järnvägsbolagen få tillfälle att sälja de bäst belägna och fruktbaraste jordlotterna. Det ena ,,settle-mentet“, den ena byn, den ena staden efter den andra uppstod längs jernvägslinjerna och i närheten af de nyanlagda stationerna, tils inom några få år de tusenmila prärierna voro öfversållade af framåtgående små städer samt öfveralt företedde spår af en odling, hvilken snart sagdt för livarje dag vann större terräng.
Spekulationen, som i Amerika är mera vaksam, skarpsynt och företagsam än i någon annan del af världen, dröjde icke att taga fatt på detta nya uppslag. Bolag och syndikat bildades, hvilka öfvertogo försäljningen af järnvägsjorden och organiserade affären, så att hvem som hälst, som egde det alra minsta rörelsekapital att begynna med, kunde få en tillräcklig jordareal för en farm, den han småningom kunde betala i mån som han inbärgade sina grödor. Detta gaf odlingen en förut oanad fart i alla de nya trakterna, där plogen för hvarje vecka lade alt större sträckor till dem, hvilka redan vunnits åt kulturen. Ödemarken blef med ett slag odlingsbygd och tusen sinom tusental människor, hvilka först skyndat till för att draga nytta af de lysande utsikterna, vunno i en handvändning ett välstånd, sådant de aldrig
Källa: Project Runeberg ·
