Lärobok i telegrafi

•478

alldeles som nyss. Naturligtvis kan emellan l och m insättas en reostat, på det att batterierna ej må bli för hårdt ansträngda under shuntningen. På detta ställe insatt föranleder reostaten visserligen en minskning af strömningshastigheten (d. v. s. af strömstyrkan) i såväl ena som andra riktningen; men likheten emellan de båda strömningarne rubbas ej.

Vi hafva alltså nu kommit så långt, att vi erhålla strömpulsationer i linien, så snart nyckelhäfstången tryckes ned. Dessa pulsationer föranleda ej något utslag uti en i linien insatt galvanometer; de följa nemligen så hastigt på hvarandra, att strömningen i ena riktningen ej hinner rubba nålen ur sitt jemnvigts-läge, innan dess verkan upphäfves af den närmast efterföljande strömningen i motsatt riktning. Lika litet förmå ifrågavarande pulsationer sätta häfstången till ett vanligt morse-emottagningsinstrument i rörelse. Om deremot i ledningen ingår en elektromagnet, som verkar på en stämgaffel af samma tonhöjd som de förr omnämnda, kommer denna i vibration. Men en stämgaffel af annan tonhöjd än de, som förorsaka strömpulsationerna, försättes icke i vibration.

Fig. 290.

Innan vi öfvergå till beskrifningen af mottagningsinstrumentet, vilja vi emellertid påpeka, att afsändningsapparaterna ingå i linien så, att deras användning ej i någon mån upphäfver ledningssammanhanget för eller eljest föranleder någon afsevärd nedsättning af styrkan af de strömmar, som för öfrigt passera linien. Utan att någon väsendtlig olägenhet i förevarande fall uppstår, kunna alltså nästan huru många apparater som helst insättas efter hvarandra i linien.

Mottagningsapparaten (fig. 290) utgöres af tvenne från hvarandra isolerade enkla elektromagnetrullar T och T". En lokalström är permanent sluten genom elektromagnetrullen T", inuti hvilken är insatt ett stycke mjukt jern, som vid rullens mot T vända ända grenar ut sig till en gaffel. Till följd af den permanenta inverkan af lokalströmmen kan ifrågavarande jernstycke anses såsom en permanent magnet. I den andra rullen är åter en stämgaffel instucken så, att de båda benen nå fram utanför rullen vid den mot T" vända ändan, der dessa ben falla inom de båda grenarne af det i rullen T" instuckna jernstycket. Denna stämgaffel är af samma tonhöjd som de förr omnämnda. Linieström-marne gå fram genom lindningarne uti rullen T. Af en vanlig kontinuerlig ström magnetiseras stämgaffeln visserligen, så att, allt efter strömmens riktning,