Lärobok i telegrafi

•479

dess båda ben attraheras eller repelleras af de båda grenarne af det i den andra rullen instuckna jernet; men den sålunda åvägabragta rörelsen hos gaflel-skänklarne är obetydlig. Äfven för pulserande strömmar förbli stämgaffelns båda skänklar i hvila, för så vidt dessa strömmar ej äro åvägabragta medelst stämgafflar af samma tonhöjd som den på mottagningsinstrumentet befintliga. Äro pulsationsströmmarne isokroniska (till tiden sammanfallande) med de vibrationer, uti hvilka sistnämnda stämgaffel kan försättas; då komma hans skänklar deremot i stark oscillation. På enahanda sätt som medelst stämgaffeln M 1 på afsändningsinstrumentet åvägabringas härigenom slutningar af en lokalkedja, i hvilken ingår t. ex. en vanlig morseapparat. Lokalströmmen uti dennes elektromagnetlindningar blir visserligen ej kontinuerlig; men samtliga inom dem förekommande strömningar äro till riktningen sammanfallande samt följa så hastigt på hvarandra, att de på häfstångens ankare verka på samma sätt som en kontinuerlig ström. Detta ankare kommer följaktligen att vara neddraget, under det att nyckelhäfstången på afsändningsstationen är i beröring med sitt städ; hvaremot ankaret upplyftes af spiralfjedern, när nämnde nyckel är i beröring med sin klack.

Om flera apparater äro, med stämgafflar af olika tonhöjd, i en och samma linie inrymda, uppkomma, när med dessa apparater samtidigt arbetas, sammansatta pulsationer. Yid mottagningsstationerna varda dessa likasom sönderdelade, så att hvarje mottagningsapparat kan arbeta för den komposant, hvilken den honom motsvarande afsändningsapparaten har insatt uti den framkomna ström-ningsresultanten.

Enligt uppgift har La Cour på en (artificiel) telegraflinie om 1104 ohma-ders motstånd inrättat 12 särskilda stationer, med mellanliggande motstånd af respektive 134, 146, 62, 75, 135, 32", 121, 41, 193, 75 och 90 ohms. De uti de särskilda afsändningsapparaterna ingående stämgafflarne gjorde i sekunden följande antal vibrationer: 401, 434, 474, 504, 541, 579, 613, 653, 691, 726, 757 och 791. Bland mottagningsapparaterna fans naturligtvis någon, hvars stämgaffel gjorde samma qntal vibrationer som en viss af de förenämnda. Utom de 12 fonotelegrafiska emottagningsinstrumenterna, hvart och ett om 87 ohms motstånd, ingick i ledningen ett galvanoskop om 150 ohms samt en polariserad relais om 100 ohms, till hvilken sednare telegraferades med vanliga (omkastade) strömmar. Någon konfusion uppkom ej, äfven om alla apparaterna samtidigt höllos i gång.

Mr. Gray i Chicago har anordnat s. k. harmonisk telegrafering på enahanda grunder som de här ofvan angifna.

§ 155. Telefonens uppgift är att på långa afstånd öfverflytta ljud.

Redan år 1837 hade en amerikansk Fysiker, vid namn Page, iakttagit att en jernstång förlänges, när hon magnetiseras, och att hon återtager sin förra längd, när magnetiseringen upphör. Man kunde alltså medelst elektricitet försätta en jernstång uti longitudinela vibrationer. Äfven sådana vibrationer frambringa en ton.