Sida 507
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
•499
nedsattes genom dess urglödgning, synes det vara fördelaktigt att i förevarande fall använda ieke urglödgad tråd, om denna ock, till följd af sin större hårdhet och sprödhet är besvärligare att arbeta med.
Der linierna komma i någorlunda vinkelrät riktning mot stationsväggen, kunna isolatorerna å denna fästas medelst vanliga krokar. I annat fall kan man behöfva använda särskilda tillställningar, som lämpas olika efter olika förhållanden. Om möjligt anordnar man så, att spännvidden till stationsväggen ej blir särdeles stor. Huru linierna intagas i stationerna, samt huru, till de sednares skydd, s. k. linieåskledare, så ock särskilda profstolpar, anbringas invid stationerna, har blifvit framstäldt å sidd. 116 och 117.
Der linierna, för indragning uti jernvägsstationer, ledas under plattformernas tak, anbringas isolatorerna t. ex. på sätt fig. 310 utvisar.
§ 162. Det ämne, som bäst lämpar sig att användas till stolpar, är i allmänhet trä. Olägenheten hos detta material består, som vi veta, deruti, att detsamma är underkastadt temligen snart inträdande förruttnelse. Olika träsorter förhålla sig här vid lag mycket olika. Ädlare träslag hafva i allmänhet mycket större varaktighet; och användas sådana för nu i fråga varande ändamål uti de länder, inom hvilka tillgången på dem är sådan, att dyrheten ej utgör
Fig. 310.
något väsendtligt hinder. Inom vårt land är man begränsad till de tvenne träslagen tall och gran, hvilkas varaktighet, der de äro utsatta för omvexlande inverkan af luft och fuktighet, icke är särdeles stor. Olika kan dock denna varaktighet blifva, allt efter som virket är taget från mer eller mindre mogen skog, eller efter den årstid då träden blifvit fälda, skogsmarkens olika beskaffenhet, klimatiska förhållanden m. m. På varaktigheten inverkar ock beskaffenheten af den mark, i hvilken stolparne bli nedsatta. Emellertid inträder förruttnelsen först och utvecklar sig mest just inom den del af stolpen, som är utsatt för den starkaste mekaniska påkänningen, nemligen vid jordbandet.
För att skydda virke mot förruttnelse plägar man underkasta detsamma dels yttre dels inre behandling. Den yttre behandlingen består vanligen uti bestrykning med tjärämnen, oljefärg o. d.; dessutom plägar man genom bränning förkola virket i ytan. För ytvirke, hvaraf telegrafstolpar vanligen utgöras, är dylik anstrykning föga verksam, åtminstone der detsamma är utsatt för mera långvarig inverkan af vatten och luft, samt der man, såsom förhållandet är med en i jorden nedsatt stolpe, ej är i tillfälle att förnya bestrykningen. Denna afser nemligen att förhindra fuktighet att intränga i stolpen; men om ock densamma till en början täcker ytan fullkomligt, uppkomma dock snart sprickor
Källa: Project Runeberg ·
