Sida 509
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
•501
denna tänker sig en radie utgående vinkelrätt mot hålets längdriktning, hålet skär denna radie ungefär midt i tu. För öfrigt riktas borrändan något nedåt, så att hvarje håls botten kommer något lägre än öppningen. Nedersta hålet har sin öppning vid jordytan; och hvarje följande hål tages omkr. 4 tum högre upp än det närmast föregående. Hålen anbringas för öfrigt ej så, att deras öppningar komma i samma vertikala linie, utan så att, om öppningarne tänkas sammanbundna medelst en linie, i ordning efter deras höjd, denna linie kommer att spiralformigt gå tvenne hvarf omkring stolpen. Hålen, hvilkas inre ändar hafva omkring 2 tum af stolpens virke till botten, göras omkring 1/2 (decimal-) tum i diameter.
Ar 1840 föreslog emellertid Dr. Boucherie att vid impregneringen begagna sig af tyngdkraften i stället för de förutnämnda krafterna. Mot en ställning restes stolparna i 45 graders vinkel, med rotändarne uppåt. Dessa ändar af-fasades koniskt, och en blytratt passades deröfver. Tratten hölls ständigt fylld med vätska, hvilken efterhand trängde nedåt, så att en 20 fots stolpe kunde bli impregnerad på 4 à 6 dagar.
Derefter lades stolparne helt och hållet på marken; och erhölls hydrostatisk tryck från en vätskereservoar, placerad på en 36 à 40 fot hög ställning. Från denna reservoar nedgick ett kopparrör, som vid marken kommunicerade med horisontalrör, äfven af koppar, invid hvilka de på marken utlagda stolparnes rotändar placerades. Till hvarje sådan stolp-ända leddes vätskan genom en liten slang. Från den i marken nedgräfda hufvudreservoaren bragtes vätskan medelst pumpning upp i reservoaren på ställningen.
Hos oss har detta system blifvit så till vida modifieradt, att vätskan inpressas med tryckpump i stället för hydrostatisk tryck. Till sina särskilda delar anordnas impregneringen på sätt här nedan omförmäles*.
Impregneringsplatsen. Man utser en i förhållande till impregneringsanstal-tens storlek tillräckligt rymlig plats. Den bör vara belägen invid sjö eller rinnande vatten, helst färskvatten. Genom planering göres platsen jemn och horisontal, der han ej af naturen är sådan.
Vid stranden uppföres en byggnad för inrymmande af apparaten, verktyg och materialier äfvensom, der så behöfs, rum för arbetsfolket samt aflönings-kontor. Invid denna byggnad nedgräfvas 2:ne kar, om vidpass 5 fots diameter och 5 fots djup. Det ena karet är afsedt för tillblandning af impregnerings-vätskan, det andra för uppsamling af den från rörledningarne och stolparne afrinnande spillvätskan.
Impregnering wätskan består af 1 vigtsdel svafvelsyrad kopparoxid — i handeln kallad kopparvitriol eller blå vitriol — löst i 100 vigtsdelar vatten**. Vitriolen bör, om möjligt, vara fri från jern; vattnet bör vara rent. Är vattnet bemängdt med lera eller andra uppslammade ämnen, filtrerar man det genom
* T. f. direktör Malm har vid den nn följande beskrifningen af impregneringens verkställande, för den förra upplagans utarbetande, benäget assisterat med en promemoria och kommissarien Bratt med dertill hörande ritningar.
** I Preussen tages 1 */2 del vitriol till 100 delar vatten.
Källa: Project Runeberg ·













































