Sida 518
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
t
•510
han afslites. Olika trådsorter förhålla sig härvidlag ganska olika. Under det att dålig (utländsk) tråd kan afslitas redan vid en belastning, som e.j uppgår till 30 kilogram per □-millimeter, kan en tråd af god tillverkning bära inemot 60 kilogram per □-millimeter. Härvid beräknas genomskärningsarean efter trådens groflek före afslitningen. Efter afslitningen är grofleken mindre, för det att tråden förlänges, innan han brister. Väsendtligen är den absoluta styrkan beroende af huruvida tråden är urglödgad eller ej. leke urglödgad tråd om 4 à 5 millimeters diameter kan belastas med ej blott den tyngd, som en urglödgad tråd förmår bära, utan ock med omkr. 40 '/, af denna tyngd dertill. För finare trådsorter är skilnaden större. Vanligen hafva dessa sednare större hållfasthet per □-millimeter genomskärningsarea än gröfre trådsorter.
Enär icke urglödgad tråd för byggnad af telegraflinier ej är fullt tjenlig, måste vid profning af telegraftråd tillses, att densamma är väl urglödgad. I sådant afseende anställas särskilda prof (jfr. styckena 4 och 5 här nedan). Om en trådsort uti icke urglödgadt tillstånd jemnt och nätt kan gå igenom före-skrifvet sträckningsprof, är det gifvet, att han uti urglödgadt tillstånd ej kan gå igenom samma prof.
En hållfasthet mot afslitning af 40 kilogram per □-millimeter genomskärningsarea torde för urglödgad tråd kunna bestämmas såsom minimum. Tråd om 4,3 millimeters diameter bör sålunda, utan att afslitas, bära en belastning af minst 580,88 kilogram = 13'7, centner; en tråd om 5 m.m diameter 785,4 kilogram = 18,48 centner. Samma belastning per □-millimeter utgör för tråd om 2,5 m.m. diameter 196,3 5 kilogram = 4,619 centner samt för tråd om 2 m.m. diameter 125,66 kilogram = 2,9 5 6 ctnr. Bestämmes annan belastning per kilogram, beräknas dess belopp för de fyra trådnummern lätt (medelst enkel reguladetri) ur förestående tal.
Ett trådstyckes pröfvande i afseende på absolut styrka sker helst medelst direkt belastning. Man fästar då trådens ena ända uti en uppbäringspunkt; vid dess andra ända fastgöres en vågskål (hvars vigt medräknas). Den förra punkten kan vara rörlig eller fast. I förra fallet sänkes vågskålen ned mot något underlag, för hvarje gång belastningen skall tillökas. Upplyftandet måste ske varsamt, i synnerhet när man med belastningen kommit nära gränsen för hållfastheten. I sednare fallet lägges den ena vigten efter den andra varsamt på vågskålen.
Om tråden utefter bela sin längd vore fullt homogen, kunde det vara likgiltigt, om man till ett prof toge ett längre eller kortare stycke. Det enda, man hade att fästa särskildt afseende vid, vore den olika tyngden af sjelfva tråd-stycket, hvilken dock är jemförelsevis obetydlig. Men nu kan tråden vara på olika ställen olika stark. Ett trådprof blir sålunda så mycket tillförlitligare, ju längre det stycke är, som dervid insättes. Att för afslitning utsätta ett stycke om 1 meters längd anses emellertid vara tillräckligt.
Trådens fastgörande vid ömse ändar måste naturligtvis ske så, att han ej går af i någondera fastgöringspunkten. Med hänsyn härtill är det lämpligt att för trådens fastgörande vid ömse ändar linda densamma omkring en cirkelrund skifva, vid hvilken den yttersta ändan fastklämmes medelst en spännskifva. Det
Källa: Project Runeberg ·
