Lärobok i telegrafi

•509

under hammaren kunna likasom sammanbakas till ett enda sammanhängande stycke. En väl utförd svets är i allmänhet nästan lika stark som de öfriga delarne af jernet. Svetsningen befordras derigenom, att qvartssand strös öfver de hvitglödande jernstyckena, innan de läggas ihop för att sammansmidas. Derigenom aflägsnas nemligen den oxidhinna, som kan finnas på jernet och vara hinderlig för sammanbindningen.

Till trådberedning används i allmänhet bästa träkols-stångjern, utvalsadt till s. k. trådämnen. Dessa utvalsas antingen direkt till telegraftråd eller ock till fint rundjern, hvilket sedermera i tråddrageriet utdrages till afsedd dimension.

För anbringande af det till trådens skyddande mot rost afsedda zink-öfverdraget rengöres tråden först från glödspån medelst grofmalen råg, utrörd i vatten, till hvilket blifvit satt ättiksyra och mjölksyra, samt afbetsas derefter i salmiakhaltig saltsyra och skuras slutligen med torr skarp sand eller pulveriserad slagg. Är man då ej i tillfälle att omedelbart verkställa den egentliga förzinkningen, förvaras tråden under kolsyrefritt vatten, ur hvilket luften blifvit genom kokning aflägsnad. Af största vigt är, att trådytan blifvit fullkomligt ren, innan zinken anbringas derå; i annat fall fastnar zinken ej vid jernet.

Zinken smältes uti ett aflångt jernkärl i flamugn; till förhindrande af dess oxidering på ytan beströs den med salmiak och kolofonium. Tvärsöfver fördjupningen ligger en tackjernsbult, under hvilken tråden drages fram genom den flytande zinken, hvilken torde böra hållas starkt upphettad.

Med hänsyn till zinkens jemförelsevis stora utvidgning i värme och sammandragning i köld söker man stundom tillställa så, att jerntråden kommer så varm som möjligt i zinkbadet. Efter förenämnde rengöring plägar man derföre ånyo upphetta densamma i slutet kärl; invid zinkbadet far tråden derefter passera ett kärl, innehållande varm bets (kanske helst klorzinklösning), samt tvenne kuddar af ull, hvilka göra tråden torr, äfvensom möjligen en inrättning för trådens blankskurning med sand eller pulveriserad masugnsslagg.

Vanligen dragas 6 à 10 trådar samtidigt genom zinkbadet. Zinkbeläggningen beräknas till 2—5 % af trådens vigt. På qvadratmeterns trådyta bör zinköfvei draget utgöra åtminstone 170 gram (nära 2,3 kilogram per kilometer tråd om 4,3 millimeters diameter — omkr. 2 % af trådvigten).

Zinköfverdraget måste vara jemnt; det bör vara likasom sammanvuxet med jernet och får sålunda icke utgöra endast en, jerntråden omslutande, ihålig cylinder. Tjockare beläggning sluter sig till jernet antagligen mindre intimt än tunnare.

§ 165. De egenskaper man fordrar hos god telegraftråd äro följande:

1. Tråden bör hafva en jemn och glatt yta; den måste vara fri från flagor, brakor och sprickor. Flagor och brakor förminska trådens styrka; sprickor föranleda rostbildning. Dessa fel gifva sig vanligtvis tillkänna, om man drager blånor längs efter tråden, så ock när man böjer tråden.

2. Tråden skall hafva en viss absolut styrka, d. v. s. hållfasthet mot af-slitning, hvilken hållfasthet är proportionel mot trådens genomskärningsarea. Vanligen bestämmes trådens egenskap i förevarande afseende efter den belastning per qvadratmillimeter af genomskärningsarean, han förmår mottaga, innan