Sida 530
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
•522
Vi finna af detta speciela exempel, att tråden; om sommaren i en stigning upplagd med samma spänning, som den på horisontal linie för handen varande, skulle på vintern bli för kort, för att då ntöfva en spänning, som ej vore större än den då på horisontal linie uppkomna. Sänkningen i, (under den lägre uppläggningspunkten) måste alltså tilltagas större än så, att den motsvarar den ordinarie sänkningen k. För att kunna åvägabringa denna större sänkning, utan att densamma utjemnar sig af sig sjelf, måste man, såsom här ofvan blifvit erinradt, fastgöra tråden vid hatten å den stolpe, från hvilken stigningen vidtager.
8 169. Den faktor, som vid profning af telegraftrådens mekaniska egenskaper ofta lemnas utan afseende, är dess sträckbarhet. Emellertid är denna faktor af stor betydelse äfven i telegrafiskt afseende. Visserligen inrättas telegrafledningarne för den påkänning, som under van)iga förhållanden kommer i fråga, utan hänsyn till den förlängning, som eger rum i den mån spänningen ökas; och svårligen skulle de kunna inrättas för de påkänningar, som endast undantagsvis förekomma, hufvudsakligen till följd af trådarnes stundom inträffande beläggning med is och rimfrost. Vid sådana tillfällen blir trådens vigt per längdenhet och följaktligen äfven spänningen tillökad, utan att trådens hållfasthet mot afslitning tilltager. Till följd af förmågan att sträcka sig har tråden emellertid den resursen att genom ökad sänkning förminska spänningen. Man kan derföre betrakta förhållandet så, som om tråd af en till följd af töjningen något, ehuru ytterst litet, förminskad diameter men med större sänkning och på nyssnämnde sätt belastad inginge i ledningen i stället för den ursprungliga. Vi vilja genom ett exempel antyda, huruvida trådens sträckbarhet kan lända till skydd mot afslitning, när tråden förtynges genom afsats af nyssnämnde slag.
Antag att på en tråd JV2 S dylik afsättning egt rum till sådan mängd, att vigten per längdenhet har blifvit dubbel: alltså 0,2 kilogram i stället för 0,1 kilogram. Derefter har temperaturen gått ned till —30° C. Enligt tabell å sid. 516 utgör den mot vanlig spänning och 60 meters spännvidd vid denna temperatur svarande sänkningen 0,32 meter. För att spänningen vid ifrågavarande belastning skulle bli = den normala, behöfde trådens sänkning alltså utgöra 0,32X2 = 0,64 meter.
När sänkningen är 0,32, utgör trådens längd utan afseende på sträckningen (under antagande af spännvidden e = 60 meter) 60,00455 meter; för att en sänkning af 0,64 meter skulle kunna uppkomma, behöfde tråden vara 60,0182 meter lång. Tråden skulle alltså på 60,00455 meter behöfva sträcka sig 0,01365 meter, d. v. s. omkr. 0,023 %. Som emellertid sträck-barheten till och med inom elasticitetsgränsen är betydligt större — den torde i vissa jern-sorter utgöra omkring 0,1 eller åtminstone 0,075 % — så vore i förevarande fall trådens afslitning ej att befara. Svensk tråd har.dessutom en icke obetydlig sträckbarhet utöfver elasticitetsgränsen, hvilken möjligen kan komma till nytta vid påkänningar af förevarande slag. Ett med sådan tråd anstäldt prof visade på 0,1 meter en förlängning af 0,07 meter, innan han, der han gaf efter, gick af. Om här frånräknas 0,0001, såsom utgörande förlängning inom elasticitetsgränsen, återstår 0,0699 meter såsom förlängning utöfver denna gräns. På en sträcka af 60 meter skulle denna förlängning af 0,0699 meter — hvilken vi måste antaga ega rum endast på det ställe, der tråden slutligen brister, och sålnnda är lika stor för längre och kortare stycken — utgöra 0,11 % eller ungefär lika mycket som förlängningen inom elasticitetsgränsen.
Uppstår storm, när trådens diameter genom förenämnde aflagring tillökats, blir påkänningen både på tråd och stolpar naturligtvis betydligare, än när tråden har sin naturliga groflek. Antagande att beläggningen i nyss afhandlade exempel har en egentlig vigt = vattnets = 1, och att jerntrådens egentliga vigt är = 7,75, erhålla vi till yttre diameter för beläggningen 4,31 ^8,75 = 13 millimeter (nära). På hvarje meters längd är alltså den med
1 .0 013 . 2
hänsyn till trådens cylindriska form reducerade tryckytan (sid. 505) = -—— = 0,009
□ -meter. Enär vi antagit maximum af vindtryck, som för telegraflinjerna kan komma i fråga, = 20 tt per D-fot, motsvarande 96,441 kilogram per □-meter, blir alltså vindtrycket per längdenhet (meter) = 96,441 XO.009 = 0,867969 kilogram. För en hel stolpdistans om
Källa: Project Runeberg ·
