Sida 154
Springeskatt ...
Sprogö, liten ö i Stora Belt, midt emellan Själland (Korsör) och Fyen (Nyborg). Den tillhör danska postverket, som der har en station för resande under transport med isbitar. En fyr byggdes der 1807. Valdemar den store uppförde ett fast torn på ön. Efter Erik Glippings mord besattes ön af konungamördarna, som derifrån härjade de danska kusterna. E. Ebg.
Sprottau, kretsstad i preussiska regeringsområdet Liegnitz (Schlesien), vid Bober. 7,516 innev. (1885). I närheten ligger Wilhelmshüttes mekaniska verkstad, en af de största i Schlesien.
Spruce [sprus], Eng., inom trävarumarknaden benämning på amerikansk gran, som är lösare än svensk samt högeligen kådig, hvarför den ej gerna tar emot färg eller polityr.
Sprudel, T., källa, hvars vatten är stadt i en »kokande», svallande rörelse, vanligen på grund af starkt tillopp från bottnen. Benämningen användes nästan uteslutande om vissa varma källor, t. ex. den i Karlsbad i Böhmen. -- Sprudelsten, geol., vulgär benämning för den af kolsyrad kalk och jernoxidul bestående sten (en art kalksinter), som bildas på bottnen af varma källor, synnerligast den vid Karlsbad i Böhmen. Denna sten utgöres mestadels af vid hvarandra sammanväxta ärtstora eller ännu mindre kalkkonkretioner, sammansatta af tunna koncentriska lager, hvilka utfälts ur det kalkhaltiga vattnet, urspr. kring i vattnet uppslammade, sväfvande sandkorn. Blommor och andra föremål, som nedhängas i Karlsbadsprudelns vatten, öfverdragas på jämförelsevis kort tid af sprudelsten. E. E.
Spruta. Se Eldsläckning.
Sprutfiskslägtet, Toxotes, zool., tillhör fam. Squamipennes, ordn. Acanthopterygii (Taggfeningar) inom fiskarnas klass. Kroppen är sammantryckt, tämligen kort, nosen utdragen. En ryggfena finnes med fem starka taggar. Till slägtet höra två ostindiska och polynesiska arter, hvilka blifvit särskildt uppmärksammade derför, att de spruta vattendroppar på insekter, som befinna sig i vattenytans närhet, för att få dessa att falla ned i vattnet, der fisken griper dem. L-e
Sprutflaska, kem., en till tvättning af fällningar, som uppslagits på filtra, mycket använd apparat. Se fig.
Språk i detta ords allra vidsträcktaste betydelse är en gemensam benämning för alla sinnesförnimmelser, genom hvilka en idé väckes till lif. I denna mening tages ordet i sådana uttryck som »Naturens skönhet talar sitt stumma språk», »Ruiner, som tala sitt mäktiga språk»; jfr »En tilltalande anblick», »Läsa i naturens bok» o. d. Denna användning af ordet måste dock betraktas såsom öfverförd och poetisk. I egentligare, men dock mycket vidsträckt bemärkelse förstås med språk alla afsigtligt använda tecken, genom hvilka menniskor meddela hvarandra sina tankar och föreställningar. Alltefter de olika slag af tecken, af hvilka man betjenar sig, får man olika slag af språk, såsom ljudspråk (t. ex. signaler, talspråk), bildspråk (t. ex. vissa slag af hieroglyfer, hällristningar, de algebraiska tecknen), åtbördsspråk (gester och minspel), blomsterspråk, ögonspråk m. fi. Vanligen fattar man emellertid uttrycket språk i en vida inskränktare bemärkelse, lika med talspråk, hvarmed menas: artikulerade (d. v. s. genom regelbunden användning af talverktygen frambragta) ljud, hvilka vi afsigtligt använda såsom tecken för meddelande af våra tankar och föreställningar. Alltefter de talande individernas olikhet erhåller man olika slags talspråk. Strängt taget, kan hvarje menniska i viss mening sägas hafva sitt särskilda språk (t. o. m. olika under olika perioder af lifvet), egendomligt genom uttal, ordförråd och användning af orden. Men då många menniskor ega språk, som föga skilja sig från hvarandra, sammanfattar man dessa språk i grupper, som sedan i språkligt afseende betraktas såsom enhetliga. Dessa grupper kunna uppgöras på grundval af antingen de talandes nationalitet (t. ex. svenska, danska, tyska o. s. v.), språkets större eller mindre geografiska utbredning inom samma land (riksspråk å ena sidan, å den andra landsmål eller, hvilket är detsamma, munart, dialekt), de talandes yrke (t. ex. tekniskt språk, vetenskapligt språk, fiskare-, jägarespråk m. m.) eller samhällsställning (t. ex. bildadt språk, folkspråk, pöbelspråk), språkets egendomliga, på dess användning i ett specielt syfte beroende prägel (t. ex. högre språk, hvardagsspråk eller vulgärt språk, slangspråk, tjufspråk eller rotvälska, poetiskt språk, kyrkligt språk) eller den ordning, i hvilken det inlärts (»modersmål», det språk man först tillegnat sig, i motsats mot »främmande språk», d. v. s. alla senare inlärda). Af dessa indelningar är den efter nationalitet den ojämförligt vigtigaste. Alltså förstås t. ex. med »svenska språket» sammanfattningen af alla de språkliga uttryck svenskar begagna för att meddela sig med hvarandra. Da nationalspråk, som i afseende på bildningssätt stå hvarandra närmast, sammanfattas till större grupper, som efter växande omfång pläga benämnas språkgrenar, språkfamiljer och språkstammar, det sistnämnda uttrycket sålunda användt om den största enhet, under hvilken man lyckats sammanföra flere språk på grund af hos dem ådagalagda lagbundna ofverensstämmelser. Så t. ex. bildar svenskan tillsammans med danskan, norskan och isländskan den nordiska eller skandinaviska språkgrenen inom
Källa: Project Runeberg ·
