Sida 176
Stafylorafi ...
Frankrike, der han lyckades bereda sig ett stort inflytande öfver hertigenregenten, hvilket han bl. a. använde för att omintetgöra alla jakobitiska intriger. Fältmarskalk och ambassadör hos generalstaterna 1742, erhöll han befälet öfver den s. k. pragmatiska armén i Tyskland och vann 1743 segern vid Dettingen. Till följd af en mängd intriger lemnade han dock kort derefter sin plats som anförare och lefde i onåd till 1745, då han som öfverbefälhafvare i södra England bidrog att kufva den af Karl Edvard Stuart väckta insurrektionen. Den som fältherre och statsman lika framstående mannen dog d. 9 Maj 1747 i Edinburgh.
Stake [stäk], Eng., insats, vadsumma vid kapplöpningar eller annan sport.
Stake, Harald, friherre, krigare, född på Hönsäter på Kinnekulle d. 20 Juni 1598, blef 1618 kammarjunkare hos Gustaf II Adolf och sändes af honom att lära sig krigskonst under Morits af Oranien. Efter sin hemkomst befordrades han 1624 till kornett, 1625 till häradshöfding i Stranda härad af Småland och 1629 till ryttmästare vid Vestgöta kavalleri. Under tyska kriget räddade han konungen från att blifva tillfångatagen nära Werben (1631) och var honom derefter ständigt följaktig. I slagen vid Nördlingen, Dömitz och Wittstock deltog han med stor utmärkelse och blef, då han tagits tillfånga af brandenburgarna, för sin tapperhet bemött med stor aktning och utvexlad mot en tysk öfverste. Utnämnd till öfverste för Vestgöta kavalleri 1638, hemkom han till Sverige 1639 och tillbakaslog 1645, under danska kriget, flere angrepp på Göteborg. 1648 förordnades han till landshöfding i Skaraborgs län, 1657 till generalmajor och 1659 till generallöjtnant samt ledde under Karl X Gustafs båda danska krig försvaret mot Norge. Som guvernör öfver det nyförvärfvade Bohus län, hvartill han utnämnts 1658, anlade han fästningarna Karlsten och Gustafsberg samt förbättrade Bohus, hvilket sistnämnda fäste han 1676 med kraft försvarade mot danskarnas anfall. Friherre sedan 1654 och riksråd sedan 1658, dog S. 1677. Han var en af Sveriges tappraste och skickligaste fältherrar pä sin tid.
Stala, socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts Östra härad. Areal 5,088 har. 1,808 innev. (1889). Annex till Tegneby, Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt.
Stalagmit (af Grek. stalagma, droppe), geol. Se Droppsten 1.
Stalaktit (af Grek. stalazein, droppa), geol., ett slags droppsten (se d. o.). -- Stalaktithvalf, byggnadsk. Se Droppsten 2 och Hvalf.
Stalimene. Se Lemnos.
Stall, musikt., på stråkinstrument det upprättstående, utsirade trästycke, öfver hvilket strängarna äro spända; på pianot den tvärs öfver resonansbottnen löpande list, som uppbär strängarna. A. L.
Stall, husdjurssk., kallar man, i vidsträcktare bemärkelse, de byggnader, i hvilka större husdjur förvaras, äfvensom de byggnader, i hvilka rörliga ångmaskiner inhysas. I mera inskränkt mening begagnas ordet endast för byggnader, i hvilka hästar förvaras. Vid uppförandet af stallbyggnader för större husdjur (hästar, nötkreatur, får och svin) väljes byggnadsplatsen med afseende å beqvämlighet för fodrets inkörning och fördelaktig belägenhet till öfriga ekonomibyggnader samt med hänsyn till markens beskaffenhet. Marken bör vara så afpassad, att aflopp kan beredas såväl för grundvattnet som för tillströmmande dagvatten. Stallbyggnad kan uppföras af virke, korsvirke, tegel eller gråsten, beroende af pris och tillgång på byggnadsmaterial. Höjden i det egentliga stallet, till inre taket, måste rätta sig efter antalet husdjur, som skola inhysas. För omkr. 12 större husdjur kan höjden i stallet vara 2,8--3,1 m., för 12--30 djur 3,1--3,8 och för ett större antal husdjur i förhållande derefter. För svin kan höjden vara något mindre, och för får måste stallets höjd lämpas derefter att gödsellagret beräknas under vintern stiga till 1 m. eller något deröfver. Dörrarna göras breda och tillräckligt många för att kreaturen i händelse af eldsvåda lätt och hastigt skola kunna utdrifvas. Fönster placeras högt upp, om djuren uppställas utmed väggarna, på det att ej för starkt solljus skall skada djurens ögon, men i alla händelser så, att i stallet erhålles erforderligt ljus. Det inre taket måste vara så tätt, att de osunda ångorna från stallet ej kunna intränga i det ofvan liggande fodret. För luftvexling begagnas antingen rör eller luckor å ytterväggarna eller lodräta lufttrummor, som från inre taket genomgå foderskullen och mynna ofvan takåsen. De sistnämnda, eller lodräta lufttrummor, äro alltid att föredraga, men på det att ej vattenångorna i den utströmmade luften skola kondenseras, då luften passerar genom den kalla foderskullen, och vattnet nedrinna i stallet, omklädes den del af lufttrumman, som går genom foderskullen, med tätt sammanfogade bräder, och deremellan packas torr sågspån. Sådana lufttrummors förmåga att bortföra den osunda luften beror deraf att temperaturen i stallet och den yttre luften är olika; ju lägre den senare är, i förhållande till värmegraden i stallet, dess lifligare luftvexling. En lufttrumma af t. ex. 8--10 m. höjd och 1 qvm. i tvärmått samt vid en temperaturskilnad emellan stallluften och den yttre luften af + 15° C. bortför omkr. 1,500 kbm. luft i timmen, hvilket är en tillräcklig luftvexling för 40--50 större husdjur. I stället för en lufttrumma af ofvannämnda storlek för 40--50 husdjur är det emellertid fördelaktigare att uppsätta flere smärre. Luften i stall förorenas hufvudsakligen genom kolsyran från djurens utandning och genom organiska ämnen, som afgå med den utandade luften och hudutdunstningen äfvensom genom omsättningen af exkrementen. Kolsyremängden i stall-luften står i öfverensstämmelse med de organiska ämnen, som (utom exkrementen) afgå från husdjuren, hvarför man i allmänhet bedömer luftens beskaffenhet efter halten af kolsyra deri. Luften i rum för menniskor anses icke böra innehålla mer än 1 vol. kolsyra på 1,000 vol. luft, hvaremot vid närvaro af 3 vol. kolsyra i samma vol. af
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·






























