Sida 187
Stang ...
»tekniskt biträde» åt det nord-amerikanska ombudet. Den verksamhet, som föregick upprättandet af den nya staten, har S. skildrat i sin bok: The Congo and the founding of its free state (1885; »Kongo. Den nya fristaten i de svartes verldsdel», s. å.). I slutet af 1886, då S. befann sig på en resa i Förenta staterna, återkallades han plötsligt till Europa och ställdes i spetsen för ett nytt afrikanskt företag. Det gällde nu att uppsöka och undsätta den af de upproriska mahdisterna i Sudan instängde Emin Pasja. För detta ändamål begaf S. sig först till Sansibar, der en öfverenskommelse ingicks med den mäktige arabchefen Tippu Tip. Med denne och hans folk samt en stor mängd värfvade sansibariter for han derpå med ångbåt rundt Kap till Kongo, till hvars mynning han anlände d. 18 Mars 1887. Färden uppför floden anträddes genast, och i början af Juni nåddes mynningen af Aruvimi, hvars lopp S. beslutat följa för att uppnå Wadelai vid öfre Nilen, Emin Pasjas vistelseort. Vid Jambuja, ej långt från Aruvimis mynning, upprättades ett befäst läger, der S. lemnade en del af sin styrka, under befäl af major E. M. Barttelot, jämte det bagage han icke kunde medföra. Den 28 Juni 1887 bröt S. upp derifrån med en karavan, bestående af 6 européer och 389 svarta bärare och soldater. Redan under den första dagsmarschen råkade man in i en urskog, der väg måste rödjas genom nästan ogenomträngliga snår af slingerväxter och buskar, och först d. 4 Dec. nåddes gränsen af denna skog, som beredt expeditionen outsägliga lidanden, och man trädde ut på det öppna gräslandet vester om Albert Nyansa. Den 13 Dec. stod S. på höjderna ofvanför denna sjös sydvestra ände, men då hvarken Emin Pasja der syntes till ej häller kanoter för hans uppsökande kunde erhållas, måste man vända om till skogsområdet för att afhemta expeditionens der qvarlemnade transportabla båt. För andra gången anlände S. till Albertsjön d. 22 April 1888, och ett par dagar derefter sammanträffade han med Emin, som emellertid icke obetingadt var beredd till aftåg från sin provins (jfr art. Schnitzer, Eduard). Sedan S. hos Emin qvarlemnat sin följeslagare Jephson, begaf han sig tillbaka mot Jambuja-lägret för att uppsöka major Barttelot, hvilken fått befallning att med expeditionens eftertrupp och ett antal bärare, som Tippu Tip förbundit sig att tillhandahålla, följa S. i spåren. Först d. 17 Aug. påträffades eftertruppen vid Banalya, 165 km. öster om Jambuja; befälhafvaren var då mördad af sitt eget folk och hela hans styrka nära nog i upplösningstillstånd. Med spillrorna af eftertruppen anträdde nu S. för tredje gången färden till Albert Nyansa, dit han anlände d. 16 Jan. 1889 och möttes af underrättelsen om Emins och Jephsons fångenskap hos den förres upproriska trupper. Sedan dessa lyckats återvinna friheten, förenade de sig med S. i dennes läger vid Kavalli, dit småningom en mindre del af Emins folk samlades. Uppbrottet till kusten skedde d. 10 April. Färden ställdes först mot söder längs den i Albert-sjön utflytande Semliki-floden och utefter foten af en väldig, snöklädd, hittills okänd bergskedja, det omkr. 5,500 m. höga Ruvenzori. Derefter berördes den af S. redan 1876 upptäckta sjön Luta Nzige, åt hvilken han nu gaf namnet Albert Edvard Nyansa, hvarefter han vände sig mot sydöst till Victoria-sjöns södra strand och vidare på den vanliga karavan vägen till Bagamojo vid Indiska oceanen. Efter ankomsten dit, d. 4 Dec. 1889, begaf S. sig öfver Sansibar till Kairo, der han vistades några månader, sysselsatt med utarbetandet af sin reseberättelse, som i Juni 1890 utkom under titel: In darkest Africa or the quest, rescue and retreat of Emin, governor of Equatoria (»I det mörkaste Afrika, Emin pasjas uppsökande, befrielse och återtåg», s. å.).
S. är, näst efter Livingstone, otvifvelaktigt den, som uträttat mest för Afrikas geografiska utforskning. För sina förtjenster i detta hänseende har han fått mottaga en mängd utmärkelser; Svenska sällskapet för antropologi och geografi tillerkände honom 1883 sin »Vega-medalj». Såsom resande utmärker han sig för en utomordentlig djerfhet och en hänsynslös energi, som ej vet af några hinder, men ej häller skyr några medel för att nå sitt mål. Hans literära arbeten innehålla lifliga och underhållande skildringar samt gifva i allmänhet en god bild af de besökta trakternas geografiska beskaffenhet. Deremot bära de ofta spår af den hast, med hvilken de blifvit åstadkomna, och till följd af författarens fullständiga brist på vetenskaplig bildning söker man i dem så godt som förgäfves några brukbara naturhistoriska eller etnografiska underrättelser. Det hänsynslösa och antagligen ej alltid berättigade klander, som han i de båda sista af de här ofvan omnämnda arbetena uttalat mot åtskilliga af sina medhjelpare i Afrika, har gifvit upphof till en ytterst häftig polemik, som, i fråga om hans förhållande till Emin Pasja och major Barttelot samt eftertruppens öfrige officerare, ännu (Dec. 1890) icke synes vara afslutad. E. W. D.
Stanley [-li], Frederick Arthur, baron, engelsk statsman, född 1841 i London, ingick först i armén, der han avancerade till öfverste, valdes 1865 till ledamot af underhuset och var amiralitetslord under en del af år 1868. Tillhörande det konservativa partiet, var han finanssekreterare i krigsdepartementet 1874--77, skattkammaresekreterare och sedermera krigsminister 1878--80 samt kolonialminister 1885--86. Sedan 1888 är S. generalguvernör i Canada.
Stanley-fallen [-li]. Se Kongo, sp. 1165.
Stanley Pool [-li ponl], sjö i östra Afrika, bildad af Kongo-floden under 16° ö. lgd och 4° s. br. Den är belägen 350 m. öfver hafvet, har en längd af 40 km. och en bredd af 26 km. och en ytvidd af omkr. 225 qvkm. Vid dess norra strand ligger den af S. de Brazza anlagda franska stationen Brazzaville och på den sydvestra den af Stanley 1881 anlagda stationen Leopoldville i Kongostaten. Sjön upptäcktes af H. Stanley d. 12 Mars 1877.
Stannfoglar, zool. Se Foglar.
Stanniol (af Lat. stannum, tenn). Se Folie.
Källa: Project Runeberg ·
