Sida 232
Stefanus ...
om böndernas sociala emancipation, hvilket följdes af förordningen om alla medborgares lika rätt att förvärfva jordegendom, om skråtvångets minskande samt om införandet af en vidsträckt kommunal sjelfstyrelse genom folkvalda stadsfullmäktige (»städteordnung» af d. 19 Nov. 1808) och af en kollegial förvaltning. Derjämte arbetade han i förening med Scharnhorst för allmän värnpligt och räddade staten ur dess finansiella kris, ehuru krigsskulder samtidigt måste betalas. Denna energiska patriotism ådrog sig dock snart Napoleons uppmärksamhet, och då man uppsnappat och i »Le Moniteur» infört ett privatbref från S., uttryckande hans hopp om en snar befrielse från det franska oket, måste ministern afgå d. 24 Nov. 1808. Till yttermera visso lät Napoleon förklara honom i akt som Frankrikes och Rhenförbundets fiende och konfiskera hans gods. Efter att en tid hafva vistats i Prag, begaf S. sig 1812 till Petersburg, der han med outtröttlig ifver eggade kejsarens mod i kampen mot Napoleon och arbetade för bildandet af en ny koalition. Jämte Yorck framkallade han äfven Ostpreussens resning och åstadkom en allmän folkbeväpning (1813). Efter slaget vid Leipzig (Okt. 1813) blef S. chef för den provisoriska centralförvaltningen och satte alla krafter i rörelse för ett energiskt fortsättande af befrielsestriden. -- Den dels absolutistiska, dels partikularistiska politik, som derefter drefs vid kongressen i Wien (1815), öfverensstämde ingalunda med den store statsmannens åskådning, och redan s. å. drog han sig derför tillbaka. De återstående åren af sitt lif vistades han dels i Nassau, dels på sitt gods Kappenberg i Westfalen, genom brefvexling och personliga förbindelser fortfarande verksam för sina idéer. Som landtdagsmarskalk för Westfalens provinsialständer (1823) uppträdde han dock ännu en gång offentligt. Varm vän af hvarje nationel sträfvan, åstadkom han bildandet af »Gesellschaft für Deutschlands ältere geschichtskunde» (1819) och främjade utgifningen af »Monumenta Germaniae historica». Han dog, den siste af sin slägt, på Kappenberg d. 29 Juni 1831. -- S. var strängt religiös och, trots sin reformifver, full af pietet för gamla institutioner, såvida de egde lifskraft. Målet för hans sträfvan, ett starkt och enigt Tyskland, och de medel för dess vinnande, hvilka han påpekat i sin ryktbara skrift (»Steins politiska testamente») vid afskedet från ministerposten 1808, visa, att hvarje politiskt framsteg, som Tyskland gjort under senare tid, har fört det närmare den store statsmannens och fosterlandsvännens ideal. En staty öfver S. restes i Berlin 1875. Jfr Pertz, »Das leben des ministers freiherrn vom S.» (6 bd, 1849--55), Seeley, »Life and times of S.» (3 bd, 1879), m. fl. arbeten.
Stein, Christian Gottfried Daniel, tysk geograf, född i Leipzig d. 14 Okt. 1771, blef 1795 lärare vid ett gymnasium i Berlin. Han utgaf flere värdefulla arbeten, bl. a. Handbuch der geographie und statistik (1809; 7:de uppl. i ny bearbetning 1853--71), Geographie für schule und haus (27:de uppl. 1877; under titeln »Steins geografi» utgifven i svenska bearb.), Geograph.-statist. zeitungs-, post- und comptoirlexikon (1811; 2:dra uppl. 1818--21) och Neuer atlas der ganzen erde (1814; 32:dra uppl. i ny bearbetning 1868). Död d. 14 Juni 1830.
Stein. 1. Sophus August Vilhelm S., dansk anatom och läkare, född d. 29 Juli 1797 i Köpenhamn, blef 1819 kirurg, men först 1831 student och derefter med. kandidat. 1835 blef han professor i anatomi vid konstakademien och 1842 vid universitetet. S. förvärfvade sig genom sina föreläsningar och skrifter (Haandbog i menneskets anatomi. 1841) ett stort namn som anatom. 1844--54 var han öfverkirurg vid Frederiks hospital och visade sig vara en operatör af första rang, i synnerhet för sten. Död d. 14 Maj 1868. -- 2. Johan Carl Henrik Teobald S., dansk bildhuggare, den förres son, född d. 7 Febr. 1829 i Köpenhamn, blef elev af konstakademien af medaljören Chr. Christensen och af H. V. Bissen. 1851 vann han den mindre guldmedaljen och fick s. å. det neuhausenska priset för en bildstod af Holberg. 1856--57 vistades han utrikes, med akademiens mindre stipendium. 1860 fick han utställningsmedaljen för En fiskarepojke, och 1861 blef han medlem af akademien. 1867 blef han docent i anatomi vid akademien och 1883 professor vid modellskolan. S. har utfört en mängd större monumentala bildhuggerier, såsom Holberg, framför kongl. teatern, Niels Juel, på platsen framför studentföreningen, evangelisten Mattheus, i slottskyrkan, kolossala byster af biskop Mynster, på Frue plads och af biskop Kingo, i Odense, en mängd porträttbyster m. m. -- 3. Harald August Edvard S., dansk predikant, den föregåendes broder, född d. 9 Mars 1840 i Köpenhamn, var 1872--80 prest vid diakonissanstalten på Fredriksborg och ordförande i dess styrelse. 1880 blef han prest vid Mattheuskyrkan, hvarest han samlade stora skaror af åhörare. Sedan 1875 är S. medlem af styrelsen för den inre missionen i Köpenhamn och var dess ordförande 1879--86. År 1889 blef han biskop i Fyens stift. Han har författat: Hvad vil den indre mission? (1876; 3:dje uppl. 1882) och flere predikosamlingar. 1. o. 3. E. Ebg. 2. Ph. W.
Stein, Lorenz von, schlesvig-holsteinsk nationalekonom, född 1813 i Ekernförde, företog 1841 med statsstipendium en resa till Paris, hvaraf frukterna framlades i skrifterna Der sozialismus und kommunismus des heuigen Frankreich (1844), omarbetad under titeln Geschichte der sozialen bewegung in Frankreich o. s. v. (3 bd, 1849--51), och Französische staats- und rechtsgeschichte (3 bd, 1846--48; tills. med Warnkönig). E. o. professor i Kiel sedan 1846, arbetade han ifrigt för Schlesvig-Holsteins skilsmässa från Danmark och blef med anledning deraf afsatt 1852. Åren 1855--85 var S. professor i statsvetenskap i Wien. Bland hans öfriga skrifter märkas: System der staatswissenschaft (1852--57), Lehrbuch der volkswirtschaft (1858; 3:dje uppl. 1887), en förträfflig Lehrbuch der finanzwissenschaft (1860; 5:te uppl., 2 bd, 1885--86) och det betydande arbetet Verwaltungslehre (7 bd, 1865--68), hvaraf
Källa: Project Runeberg ·
