Sida 414
Styfkjortel ...
minst 4 veckor den utbildade flugan framkommer. Gruppen omfattar slägtena Gastrophilus, Oestrus, Pharyngomyia, Cephenomyia och Hypoderma. Det mest bekanta stynget är häststynget (se d. o.). Mindre ofta iakttaget, oaktadt dess utbredning är rätt stor, är tunntarmsstynget, Gastrophilus nasalis L. (G. veterinus Clark), som har medelstor kropp med finare, brokig hårighet och gulaktiga antenner. Dess hvita ägg läggas på läpparna och vid näsöppningarna hos hästen och åsnan samt äfven hos nötboskap och getter. De nykläckta larverna begifva sig till värdens mun (undantagsvis till näshålan) och nedkomma i magsäcken, der de icke qvardröja, utan fästa sig vid tolftumstarmens väggar, der de tillbringa vintern och utveckla sig på samma sätt som det vanliga häststynget. Ett tredje styng, ändtarmsstynget, G. haemorrhoidalis L., fäster sig i hästens ändtarm, men har för öfrigt ett likartadt lefnadssätt som de förutnämnda arterna. -- Nötstynget, Hypoderma bovis Fabr. (Oestrus L.), lefver icke i tarmkanalen, utan under huden hos våra oxar och kor, hvilka hysa den yttersta förskräckelse för denna fluga, som röjer sin ankomst genom sitt starka surrande hväsljud. Nötstynget lägger sina hvitaktiga ägg mellan håren å sidorna nära ryggen, der de icke lätt kunna bortslickas. De små larverna äta sig in under huden och orsaka bulnader af ett dufäggs storlek. Der tillbringa de vintern och följande vår, tills kreaturen släppas i vall, samt krypa då fullvuxna ut och förpuppas i jorden, hvarefter om 4 veckor den fullbildade flugan framkommer, gulraggig, med ett bredt svart band baktill å mellankroppen och ett dylikt på midten af bakkroppen, hvars spets är gulluden. -- Renstynget, Hypoderma tarandi L. (lapparnas spetha och kurbma), den största arten, har fullkomligt cylindriska, icke förtjockade lår. Kroppen är tätt betäckt med långa, gröngula, svarta och rödgula hår; hufvudet baktill sammetssvart. Detta styng förföljer under Juli och Augusti renhjordarna, som af dess angrepp blifva såsom om de voro besatta, i det hela hjorden skakar hufvudena och slår med framfötterna i luften och mot marken. Larven lefver under renens hud på samma sätt som nötstynget. Om fårstynget se d. o. O. T. S.
Styptisk (af Grek. styfein, sammandraga), sammandragande. -- Styptiska medel, Lat. styptica, sammandragande medel. Se Adstringerande l. sammandragande medel.
Styr. Gå öfver styr (öfver styret, d. v. s. emot rodret), sjöv., säges om ett fartyg, då rorgängaren ej kan förhindra det att »gå öfver stag» (vända). Kallas äfven »fånga uggla». R. N.
Styra, sjöv., med rodrets tillhjelp få ett fartyg att framgå i den riktning man önskar. -- Styra upp, lofva upp närmare vinden. -- Styrfart säges ett fartyg hafva, då det lyder rodret. Jfr Roder. R. N.
Styra, f. d. egen kyrkosocken i Östergötlands län, är förenadt med Hvarf i kyrkligt, men ej kommunalt hänseende.
Styrax. Se Storax.
Styrbjörn, svensk konungason, med tillnamnet Starke, var son till Erik Segersälls broder och samregent Olof. Efter sin faders plötsliga död yrkade han, ehuru blott tolf år gammal, att erhålla i arf faderns del af riket och gaf efter tidens sed uttryck åt denna fordran genom att sätta sig på faderns grafhög. Erik ansåg honom emellertid ännu för ung, särskildt som hans lynne var häftigt och otämdt, hvarför han uppmanade honom att vänta, tills han fyllt sexton år, för att då blifva medregent. Härmed lät S. sig dock ej nöja, och då han dertill på hvarjehanda sätt retade folket mot sig, hvilket äfven valde Erik en annan medregent, så gaf Erik sin brorson en flotta af 60 skepp, för att han skulle draga ut på vikingatåg. Under denna färd, som S. inledde med att nedgöra den nyvalde medregenten, hvars namn man ej känner, förvärfvade S. sig ett rykte för mod och stridbarhet, som ställer honom såsom en typ för den fornnordiska obändiga kämpakraft, hvilken länge fyllde Vesterlandet med häpnad och fruktan. Gången af dessa hans härfärder kring landen vid Östersjön känner man ej med visshet, men säkert torde vara, att han i Danmark besegrat konung Harald Blåtand och tagit hans dotter Tyra till äkta samt äfven bemäktigat sig vikingaborgen Jomsborg på ön Wollin, hvilken innehades af den sagolike hjelten Palnatoke. Efter dessa bedrifter rustade han ett väldigt härtåg till Sverige, i hvilket tåg äfven Harald Blåtand lär hafva deltagit. Anländ till sitt fädernesland omkr. år 988, tågade han, efter att hafva bränt sina skepp, hvarvid Harald Blåtand dock seglat hem, upp mot Upsala och mötte der på fälten kring Gamla Upsala sin farbroder, hvilken, biträdd af Thorgny lagman i Upland, ordnade sveahären till motstånd. I trenne dagar varade den stora drabbningen på Fyrisvall, och trots S:s öfverlägsna hjeltekraft slutade den med fullständigt nederlag för denne, som sjelf stupade. Hans egentliga namn var blott Björn. Namnet S. (af styr = orolighet, strid) fick han af sin farbroder vid afresan från Sverige. Med sin gemål Tyra hade han en son vid namn Torgil Sprakalägg. K. G. L.
Styrbord, sjöv., högra sidan af fartyget, då man står vänd mot främre änden (fören). Ordet lär hafva uppkommit deraf att styråran gick igenom ett hål i ett af de högra borden (bräda l. planka) akterut. Det manskap, som tillhör styrbords vakt, kallas styrbölingar. Ett fartyg säges ligga (eller segla) för styrbords halsar, då vinden kommer in om styrbord (från högra sidan). Jfr Babord. R. N.
Styre, sjöv., detsamma som roder, synnerligast båtroder. Detta ord användes icke af sjömän. R. N.
Styrelsesystem l. Byråsystem, den förvaltningsform, hvarunder mål handläggas och beslut fattas af en enda person. Motsatsen är kollegialsystem. Jfr Kollegium.
Styresholm, fordom slott vid Ångermanelfven, nära Styrnäs kyrka. Det innehades 1398 af Sven Sture och lemnades 1406 af Bengt Stensson till Algot Magnusson. Tvänne
Källa: Project Runeberg ·
