Sida 444
Suggestiv ...
män (bl. a. Guldberg), medverkade 1772 till Struensees fall och uttalade öppet sitt gillande deraf i ett Brev til kongen; men han blef bedragen i sina förväntningar om en fri författning, hvartill han utarbetat ett förslag. Också måste S. flere gånger af hänsyn till det rådande systemet tiga med sina politiska meningar och måste t. o. m. tåla Guldbergs censur i det af honom skrifna Udtog af Danmarks, Norges og Holsteins historie (1776), som skulle vara skolbok. Utom det att S. var en ifrig frihetsman, var han äfven förespråkare för de nordiska folkens enhet. 1769--87 utgaf S. en serie förberedande skrifter om Nordens forntid (de nordiska folkens ursprung, Oden och den hedniska gudaläran, de från Norden utvandrade folken m. m.), tillsammans 9 band, och 1782--93 de första 7 banden af sin Historie af Danmark (fortsatt efter S:s handskrift af Abr. Kall och R. Nyerup, med 7 andra band, 1806--28). Detta arbete, som behandlar Danmarks historia från äldsta tid till år 1400, utmärker sig just icke genom någon förträfflig historisk framställningskonst eller sträng kritik, men vittnar om utomordentlig flit och lärdom samt är en ovärderlig källskrift. 1772--77 skref han en serie Nordiske fortællinger, den första poetiska bearbetningen af forntidens sägner och Saxos berättelser samt många smärre afhandlingar af historiskt eller populärt filosofiskt innehåll (utgifna i »Samlede skrifter», 16 bd, 1788--99). Vidare fortsatte S. utgifvandet af »Scriptores rerum danicarum» efter Langebeks död (bd 4--7, 1776--92) samt bekostade sjelf utgifvandet af flere isländska sagor och vetenskapliga verk (bl. a. Abulfedas »Annales» af Adler). Sin stora och dyrbara boksamling, som till sist omfattade omkr. 100,000 bd, öppnade han 1775 för allmänheten och skänkte den 1796 till kongl. biblioteket, som derefter också blef offentligt. S. utnämndes 1774 till kammarherre och 1787 till kungl. historiograf. Död d. 7 Sept. 1798. E. Ebg.
Suicidium, Lat, sjelfmord.
Suidae. Se Svindjuren.
Suidas, forngrekisk lexikograf, sannolikt i 10:de årh. e. Kr., sammanskref efter äldre lexikaliska arbeten, scholiesamlingar m. m., ett vidlyftigt nominal- och reallexikon, hvilket, om än tämligen okritiskt och icke alltid tillförlitligt, likväl är af stort värde, förnämligast genom den mängd af sakliga, biografiska och literaturhistoriska upplysningar, som det meddelar. De bästa upplagorna hafva utgifvits af Gaisford (1834) och Bernhardy (1834--53) samt (textupplaga) af Becker (1854). A. M. A.
Suijderhoef [söjderhof], Jonas, berömd holländsk kopparstickare, f. i Leiden omkr. 1600, var verksam i Haarlem och dog der 1686. Han var elev af Pieter Soutman. S. stack mästerliga blad, i synnerhet efter Frans Hals, men äfven efter Rubens, Terborch, Th. de Keijser m. fl.
Sui juris l. sui juris homo, Lat., myndig person, sin egen herre. Jfr Alieni juris homo.
Sui memores alios fecere merendo, Lat., »genom sina förtjenster hafva de hugfäst sitt minne». Uttrycket förekommer som inskrift på en kunglig medalj, som första gången präglades 1805 och sedan dess flere gånger utdelats åt förtjenta personer. Medaljen, som på åtsidan har konungens bild och på frånsidan ofvanstående inskrift samt en eklöfskrans, förekommer i olika storlekar.
Suindinum. Se Mans, Le.
Suite [sui't], Fr. (jfr Isl. sveit, följe), följe, följd, ordnad följd. -- À la suite, i följden. Att vara à la suite vid ett regemente eller annan militärkår betecknar att man räknas dit utan att uppbära aflöning. Se vidare Svit.
Sui-tsju l. Su-tsju, stad i Kina, provinsen Kiangsu, vid Kejsarekanalen. Befolkningen uppskattas af några till 2 mill., af andra endast till 50,000 innev. S. är en af Kinas vackraste städer, genomskuren af flere kanaler samt med många ståtliga byggnader. Liflig handel och betydande textilindustri äfvensom tillverkning af jern-, trä-, glas- och lackerade varor alstra stort välstånd. S. är den kinesiska smakens och modernas hufvudort.
Sujet [sysjé; på sv. oftast sysjä'tt]. Fr. (af Lat. subjectum, underlag), ämne; särskildt ämnet för en större dikt, t. ex. en berättelse eller ett dramatiskt arbete; äfven utkastet till ett sådant diktverk; medlem af en teatertrupp (i motsats till direktören).
Sula, zool. Se Hafssulor.
Sula, skeppsb. Se Aflöpning.
Sula, bergsv., botten i arbetsrummen i grufvor. Ortsula är golfvet eller den horisontal» bottnen i en ort. Th. N-m.
Sulamith (af Hebr. sjalom, frid), den fridsamma.
Suledal, den betydligaste dalsträckningen i Ryfylke, Stavanger amt, Norge, öppnar sig vid den inre af Buknfjordens förgreningar och genomströmmas af den särskildt i forntiden laxrika elfven Suledals-laagen. Dalens nedre del, i Sands prestgäll, med strandplatsen Suledalssanden vid elfvens utlopp, är bred och väl odlad; längre upp, i Suledals prestgäll, blir den trängre, och i synnerhet är den trång och vild omkring Suledalsvandet (70 m. öfver hafvet, 28 km. långt och 28 qvkm.), som är mest hopträngdt i det trånga passet Suledalsporten. Ofvanför Suledalsvandet leder den trånga, vilda Bratlandsdal upp tilt dalgångens öfre, föga besökta del. Nu har emellertid genom anläggande af nya vägar och öppnande af ångbåtsfart på Ryfylkesfjorden och Suledalsvandet en inre väg öppnats från Stavanger till Hardanger, hvilken besökes af allt flere resande för hvarje år. Y. N.
Sulejman (Soliman), namn på tre turkiska sultaner. -- S. I utropades till sultan efter sin faders, Bajasid I:s, tillfångatagande vid Angora (1402), men blef af sin broder Musa slagen och mördades under flykten (1410). Han erkännes ej som sultan af turkarna. -- 2. S. II (I) el Kanani (»den store»), turkarnas mest berömde regent, född 1496, efterträdde sin fader, Selim I, år 1520. Han underkufvade ett uppror i Syrien, eröfrade Sjabats, Semlin och Belgrad 1521 samt intog 1522 efter 6 månaders belägring
Källa: Project Runeberg ·
