Sida 45
Sommer ...
blåsans sköljning. Uterin-sond har användning i gynekologiska fall. Magsonden (förd. magpumpen), mjuk och böjlig, tjenar till upphenitning af magsäckens innehåll; esophagus-sonder kunna möjligen vidga förträngningar i matstrupen. Genom näsan införas olika slag af sonder för att undersöka denna kavitets olika delar och för att intränga i eustachiska rörets mynning samt (Bellocska sonden) för att tamponera (tilltäppa) näshålans bakre mynningar vid svår näsblod. Med fina sonder kan tårkanalen undersökas och vidgas. Det gifves sålunda en stor mångfald olika slags sonder, af hvilka flere bära namn efter sina uppfinnare. O. T. S.
1. Sondén, Per Adolf, literaturhistoriker, föddes i Landeryds socken i Östergötland d. 12 Maj 1792, blef 1809 student i Upsala och slöt sig till de unge östgötar, hvilka med Atterbom i spetsen bildade »nya skolans» kärntrupp. Han uppträdde snart med bidrag till »Phosphoros» och »Poetisk kalender» samt utgaf Sagobrott: Nickenbak, Fröken Snöhvit (1812), en tolkning af Öhlenschlägers »Correggio» (s. å.) äfvensom »Fredmans handskrifter» af Bellman (1813). 1814 deltog han i fälttåget mot Norge, men blef redan 1815 filos. magister och prestvigdes 1817. S. flyttade då till Stockholm, delande sin tid mellan presterliga värf och författareskap samt literära forskningar, hvilka han med otrolig flit alltjämt fortsatte. Efter att 1822 hafva blifvit pastorsadjunkt i Adolf Fredrik befordrades han 1826 till bataljonspredikant vid Svea lifgarde, 1831 till notarie vid stadens konsistorium och 1833 till komminister i Klara. Han kallades dessutom 1832 till sekreterare i revisionen öfver rikets elementarläroverk och i samfundet »Pro fide et christianismo» samt var vid 1834--35 års riksdag presteståndets sekreterare. Han afled i Stockholm d. 2 Juni 1837. -- Såsom skald tillhörde S. den nya skolan, men var en af densammas minst framstående medlemmar, utan skapande fantasi och originalitet. Hans Dikter (samlade i 2 h. 1829) ega sin egentliga märkvärdighet deri att »Vitalis» gjorde dem till föremål för en bitter satir. Som literaturhistoriker och biograf uträttade han deremot ganska mycket. Det bästa minnesmärket af dithörande slag efterlemnade han i den af honom helt och hållet omarbetade och högst betydligt utvidgade 2:dra upplagan af Hammarskölds »Svenska vitterheten» (1833), en ännu ej öfverträffad handbok i svensk vitterhetshistoria. Vidare må nämnas hans upplagor af Freses, Bergklints, Ehrensvärds, Lidners, Kexels, Wallenbergs och Stagnelius' arbeten samt hans förträffliga upplaga af Bellmans skrifter (6 bd, 1835--36), som är epokgörande för skaldens text. Såsom biograf gjorde S. sig bemärkt genom Olaus och Laurentius Petris lefvernesbeskrifningar i tidskriften »Theophrosyne» (1823, 1825) samt såsom grundläggare, jämte Palmblad, och flitig medarbetare i »Biographiskt lexicon». Äfven på andra literära områden var han verksam: så utgaf han öfversättningar af »Luthers skrifter i urval» (10 bd, 1828--31), arbeten af Fr. Strauss och Theremin, upplagor af Virgilius, Sallustius och Cornelius med svenska anmärkningar, en latinsk läsebok (4:de uppl. 1842) m. m. samt författade recensioner och uppsatser i »Svensk literaturtidning», »Stockholms kyrkotidning» m. m. Hans stora samlingar för en antologi af Sveriges äldre skalder skingrades efter hans död. -rn.
2. Sondén, Karl (Carl) Ulrik, läkare, den föregåendes broder, född i Landeryds socken i Östergötland d. 29 Maj 1802, blef student i Upsala 1821 och med. doktor 1835. Redan 1832 förordnad till läkare vid Danvikens hospital, gjorde han 1833--34 en utländsk resa för studier i psykiatri. 1847--62 var han öfverläkare vid Danviken och 1858--74 medicinalråd. Ledamot af Vetenskaps-akademien, 1849, samt af flere medicinska och filantropiska sällskap, dog han i Stockholm d. 6 Maj 1875. S. var såväl genom skrifter som i komitéer verksam för hospitalsväsendets förbättring och bröt med den gamla metoden att behandla sinnessjuka med tvångsmedel. 1837--48 redigerade han »Svenska läkaresällskapets nya handlingar» och var 1839--49 hufvudredaktör för tidskriften »Hygiea», i hvars uppsättande han äfven deltagit. Han utgaf dessutom Anteckningar öfver den epidemiska religiösa ecstas, som herrskade i Sverige åren 1841--42 (1843), Danviks dårhus (1853) samt flere öfversättningar, särskildt i homöopati.
3. Sondén, Anders Fredrik, prest, skriftställare, den föregåendes broder, föddes 1807 i Landeryds socken i Östergötland. Han blef 1824 student i Upsala, 1833 filos. magister och 1835 lektor i matematik vid Linköpings gymnasium samt erhöll 1846, efter att 1837 hafva blifvit prestvigd, Skeda pastorat som prebende. 1840--41 och 1844--47 var han rektor vid nämnda läroverk. 1856 utnämndes han till kyrkoherde i Qvillinge och 1864 till domprost i Skara. 1868, vid Lunds universitets jubelfest, promoverades han till teologie doktor. Död 1885. S. var ledamot af presteståndet under de fem sista ståndsriksdagarna och sedermera ledamot af de tre första kyrkomötena. Han arbetade från 1847 i den komité, som hade att uppgöra förslag till en förbättring i allmänna läroverkens organisation. Som skriftställare var han mycket verksam. Utom en Lärobok i bibliska historien (flere uppl.) skref han broschyrer och tidningsartiklar rörande kyrkliga frågor, fattigvården, bränvinslagstiftningen m. m.
Sondera (se Sond), undersöka med sond; söka utforska, utröna.
Sonderbund, ett mellan de katolska kantonerna i Schweiz år 1843 mot det schweiziska edsförbundet stiftadt förbund. Det upphäfdes genom Sonderbundkriget (1847). Se vidare Schweiz, sp. 761.
Sonderburg. Se Sönderborg.
Sondershausen, hufvudstad i furstendömet Schwarzburg-Sondershausen, vid floden Bebras utlopp i Wipper och vid jernvägen Nordhausen--Erfurt, i en naturskön trakt. 6,836 innev. (1885). Gymnasium, seminarium. Nära S. ligger jagtslottet Bossen.
Sondrio. 1. Provins i italienska landskapet Lombardiet, vid schweiziska gränsen. Areal 3,123 qvkm. 120,534 innev. (1881).
Källa: Project Runeberg ·
