Sida 455
Sundblad ...
vitterhetssamhället i Göteborg, 1841 af Landtbruksakademien och 1851 af Vetenskapssocieteten i Upsala samt var derjämte medlem af flere utländska lärda sällskap. Död i Stockholm d. 2 Febr. 1875. S:s arbeten öfver ryggradsdjurens systematik äro af högt värde. I Methodisk öfversigt af idislande djuren, Linnés Pecora (Vetenskapsakad:s handl. 1844--45) lemnade S. ett förtjenstfullt bidrag till kännedomen om dessa djurs slägtskapsförhållanden. Hans Lärobok i zoologien (1835; 8:de uppl. 1872) med dertill hörande Handatlas (1843; 2:dra uppl. 1863) användes länge vid läroverken. Hans betydelsefullaste arbeten falla emellertid inom ornitologiens område. Methodi naturalis avium disponendarum tentamen (1872--73) är af grundläggande betydelse; dessutom böra framhållas: Svenska foglarne (22 häft., 1856--71; häft. 23--34 af J. G. H. Kinberg 1884--85) och Conspectus avium picinarum (1866). En mängd uppsatser äro offentliggjorda i Sv. Vetenskapsakademiens publikationer äfvensom i andra tidskrifter, bl. a. ett förslag till användande af fonetiska bokstäfver (jfr Landsmålsalfabet).
2. Sundevall, Fredrik Emil, medicinsk författare, den föregåendes broder, född d. 19 Juli 1811 i Högestad i Skåne, aflade studentexamen i Lund 1824, var derefter någon tid anställd på apotek samt blef 1839 med. licentiat och 1840 kirurgie magister. Efter att hafva idkat vetenskapliga studier i utlandet 1842--43, erhöll han 1844 med. doktorsvärdigheten. Redan 1840--41 hade han bestridt anatomiska professuren vid Karolinska institutet samt utnämndes 1846 till professor i anatomi, fysiologi och medicinallagfarenhet i Upsala. Från denna befattning erhöll han afsked 1877. Död d. 31 Juli 1881. S. skref en mängd, hufvudsakligen i tidskrifter offentliggjorda, uppsatser i anatomi och fysiologi.
3. Sundevall, Henrik Ludvig, sjömilitär, den förres broder, född å Högestad i Skåne d. 29 Dec. 1814, aflade 1835 officersexamen, tjenstgjorde derefter någon tid å amerikanska flottan och var 1845--47 i engelsk örlogstjenst samt blef 1847 premierlöjtnant vid svenska flottan, men lemnade denna befattning 1854. År 1852, kort efter sedan han inträdt i preussisk tjenst, utnämndes han till korvettkapten och användes sedermera hufvudsakligen för att praktiskt utbilda den nydanade tyska sjömanskåren. År 1855 förordnades han till chef för marinstationen i Danzig, och 1859--62 var han chef för en eskader, som i diplomatiskt och vetenskapligt syfte besökte Kina, Japan m. fl. land. Utnämnd till konteramiral 1863, tog han s. å. afsked ur den preussiska tjensten och återvände till Sverige. Död i Karlskrona d. 27 Okt. 1884.
Sundeved, den mellan Aabenraa-fjorden och Flensborgfjorden framspringande halfön på Slesvigs östra kust, vid Als-sundet. På S. stodo 1848--49 träffningarna vid Nyböl (d. 28 Maj 1848), Dybböl (d. 5 Juni 1848) och Ullerup (d. 6 April 1849); äfven fördes här d. 18 Febr.--d. 18 April 1864 striden om Dybbölställningen. Sedan 1856 går en pontonbro öfver Als-sundet från S. till Sönderborg. E. Ebg.
Sundgau. Se Elsass, sp. 443.
Sundhetsbevis, sundhetsbetyg l. sundhetspass, sjöv., ett af vederbörande myndighet utfärdadt intyg öfver att den hamn, från hvilken ett fartyg afgår, är fri från smittsamma sjukdomar äfvensom att besättning, fartyg och last vid afgången derifrån äro smittfria. För att detta intyg skall vara giltigt, fordras på de flesta ställen, att det är utfärdadt eller beriktigadt af konsuln för det land, hvartill fartyget är destineradt. Medför fartyget icke sundhetsbetyg eller är detta icke rent, som det heter, torde fartyget ej utan stora svårigheter undgå karantän, som i en del hamnar och under vissa förhållanden t. o. m. ålägges fartyg med rent sundhetsbetyg. Jfr Karantän. R. N.
Sundhetsinspektör. Se Sundhetspolis.
Sundhetskollegium, före 1876 namn på nuv. Medicinalstyrelsen (se d. o.).
Sundhetskordong. Se Kordong 2.
Sundhetslära. Se Hygien.
Sundhetspass. Se Sundhetsbevis.
Sundhetspolis l. helsopolis, uppsigt öfver sundhetsväsendet, tillhör i vårt land helsovårdsnämnderna. För detta ändamål tillsattes i Stockholm 1878 en särskild sundhetsinspektör, som måste vara legitimerad läkare, en kommissarie och 5 tillsyningsmän, numera ökade till 10, hvartill kommit en förste och en andre stadsveterinär, och finnes dessutom en anmälningsbyrå för hithörande ärenden. För samtliga dessa tjenstemän utfärdades 1880 en instruktion. Helsopolisens verksamhet i Stockholm är mycket omfattande och består hufvudsakligen i besigtning af bostäder, gårdar, afträden, afstjelpningsplatser, afloppstrummor, diken, grafkor, slagterier, korffabriker, svinhus, fähus, stall, lumpupplag, fabriker, salutorg, salubodar för födoämnen, pröfning och oskadliggörande af födoämnen m. m. Se vidare Helsovårdsstadga.
Sundhetssalt, äfven »helsosalt», är ett »hemligt medel», som till oskäligt pris utpuffas såsom ett botemedel mot allehanda ondt, företrädesvis maglidanden. Det är en blandning af ungefär 66 d. natriumbikarbonat (tvåfaldt kolsyradt natron) med 28 d. renadt natriumkarbonat (soda) och 2 d. hvit magnesia. O. T. S.
Sundhetsvård. Se Hygien och Helsovårdsstadga.
Sundius, Nils Johan, predikant, född i Stralsund d. 25 Sept. 1761, prestvigdes 1782, blef 1790 kyrkoherde i Harlösa, 1808 i Kristianstad, 1817 i Fjelkinge och Nymö och slutligen, 1820, kyrkoherde i Fjelkestad och Råbelöf samt förordnades 1817 till kontraktsprost öfver Villands kontrakt. Han erhöll 1809 teologie doktorsvärdigheten. Död i Fjelkestad d. 19 Maj 1828. S. var en man af stor lärdom. Han skref Predikningar (2 del. 1814--16, 3:dje delen 1831), Lärobok i kristendomen lämpad efter dokt. M. Lutheri mindre katekes (1800) m. m.
Sundius, Peter Georg, arkitekt, f. i Säter 1823, studerade byggnadskonst vid Stockholms konstakademi och under G. T. Chiewitz, hos
Källa: Project Runeberg ·
