Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström

Originalsida 475
Originalsida 475
Originalsida 474
Originalsida 475
474–475

Sida 475

Svampdjur ...

Utom de nämnda arbetena har S. författat ett stort antal andra af astronomiskt, fysiskt, mekaniskt eller rent matematiskt innehåll, utgifna dels under disputationsform, dels i lärda sällskaps handlingar eller tidskrifter; bland dessa må här nämnas: Disquisitiones analyticae in theoriam refractionum astronomicarum (Nova Acta Soc. Scient. Upsal. IX, 1827; XI, 1839) och Nouvelles considérations sur la resolution des équations algébriques (dersammast. X, 1832; utgör en öfversättning och omarbetning af den 1817--27 under disputationsform utgifna afhandlingen In solutionem aequationum algebraicarum disquisitiones).

Såsom akademisk lärare tillkommer S. visserligen förtjensten af att i motsats emot den förut i Upsala rådande syntetiska riktningen hafva häfdat den analytiska metodens stora värde, men hans undervisning var endast för ett ringa fåtal njutbar, den stora mängden af studerande kunde deremot icke draga någon egentlig nytta af hans handledning. G. E.

2. Svanberg, Lars Fredrik, kemist, den föregåendes son, född i Stockholm d. 13 Maj 1805, blef 1819 student i Upsala, der han sedan egnade sig åt bergsvetenskapliga studier. 1832--33 vistades han vid Falu bergsskola, och 1833--35 arbetade han under ledning af Berzelius, hvars ynnest han snart vann, på dennes laboratorium i Stockholm. Under tiden utnämndes han till löjtnant i flottans mekaniska kår, förnämligast med uppdrag att kontrollera flottans kanon- och öfriga jerntillverkning, men lemnade med kaptens titel krigstjensten redan 1840, sedan han föregående år blifvit lärare i fysik och kemi vid Karlbergs krigsakademi. Han hade derjämte 1838 anmodats att undersöka sammansättningen af rikets silfvermynt samt 1839 blifvit anställd som kemist hos brukssocieteten och kallad till ledamot af den komité, som hade att uppgöra reglemente för artilleripjesers och projektilers besigtning. År 1843 erhöll han af Jernkontoret i uppdrag att bilda och förvalta ett metallurgiskt kabinett, för hvilket ändamål han gjorde flere resor i Sveriges bergslager. 1846 insattes han i en komité för undersökning af bomullskrutets användbarhet, och 1850 kallades han till medlem i administrationen för gaslysningens införande i hufvudstaden. Efter att på Berzelius' förord hafva kallats till dennes efterträdare som kemist vid Vetenskapsakademien 1850, förordnades S. 1852 att förestå och 1853 att innehafva den nya professuren i kemi i Upsala, på hvilken plats han till 1874 verkade för sin vetenskap genom att åvägabringa ett nytt kemiskt laboratorium och framförallt genom att bilda en skola af yngre kemister. Vid jubelfesten 1877 gjorde han äfven till den kemiska institutionen en storartad donation och skänkte derjämte till densamma sitt dyrbara bibliotek. S. invaldes 1830 i Vetenskapsakademien, 1848 i Landtbruksakademien, 1850 i Vetenskapssocieteten i Upsala och 1864 i Fysiografiska sällskapet i Lund samt blef 1841 filos. doctor honorarius i Giessen. Hans skrifter, till antalet omkr. 60, äro till största delen publicerade i Vetenskaps- och Landtbruksakademiens handlingar samt i Jernkontorets annaler; bland dem märkes Årsberättelse om framstegen i kemi för åren 1847, 1848 ock 1849 (1849--51). Död i Upsala d. 16 Juli 1878.

3. Svanberg, Adolf Ferdinand, fysiker, den föregåendes broder, född i Stockholm d. 23 Okt. 1806, blef student i Upsala 1819 och filos. kandidat 1826 samt promoverades till filos. magister 1827. År 1828 utnämndes han till docent i matematik, 1835 till lärare i mekanik och matematik vid högre artilleriläroverket å Marieberg och 1841 till professor i fysik och mekanik i Upsala. Med stort nit egnade han sig åt sin lärareverksamhet; hans i allmänhet mycket besökta föreläsningar voro synnerligen lärorika, bl. a. genom de talrika experiment han dervid företog. Åren 1840, 1846 och 1847 gjorde S. vetenskapliga studieresor i utlandet; 1855 nödgades han till följd af en svår blodkongestion åt hjernan att begära tjenstledighet. Han dog i Stockholm d. 27 Sept. 1857. S. var både som lärare och menniska högt värderad. En mängd förträffliga matematiska uppsatser äfvensom fysikaliska undersökningar, om fluidas rörelse, om termoelektriciteten m. m., bland hvilka senare särskildt märkes Expériences sur le pouvoir thermo-électrique du bismuth et de l'antimoine cristallisés (1851), finnas upptagna dels i Vetenskapsakademiens handlingar, dels i utländska vetenskapliga tidskrifter. S. var ledamot af Vetenskapsakademien sedan 1831, af Vetenskapssocieteten i Upsala sedan 1832 och af Fysiografiska sällskapet i Lund sedan 1834, äfvensom af utländska sällskap.

Svanberg, Gustaf, astronom, född d. 22 Jan. 1802 i Värmland, blef student i Upsala 1819 och filos. kandidat 1824 samt promoverades s. å. till filos. magister. År 1825 blef han astronomie docent i Upsala, s. å. vik. observatör och prefekt för observatoriet samt 1829 ord. observatör vid detsamma, hvilket han genom betydande förändringar satte i tidsenligt skick. Efter att hafva deltagit i topografiska kårens observationer 1830--31 och 1833--35 studerat i Tyskland, der han gjorde bekantskap med flere ryktbara vetenskapsmän, inrättade han 1836 i Upsala ett af de första magnetometerobservatorier, vid hvilket han under 16 år anställde observationer, offentliggjorda i magnetiska föreningens i Göttingen tidskrift. 1838 företog han för vetenskapligt ändamål en resa i Norge och Danmark samt deltog i basmätningen på Amager. Utnämnd till astronomie professor 1842 med bibehållande af befattningen som prefekt, arbetade han ifrigt för åstadkommande af ett nytt observatorium och, då riksdagen 1838--40 beviljat anslag dertill, fick han sjelf i uppdrag att besörja dess uppförande. Han vistades 1846--47 i Italien och Frankrike för att inleda närmare förbindelser med observatorierna i södra Europa samt inrättade 1865 universitetets meteorologiska observatorium, hvars omfattande arbeten han ledde under 13 år, ständigt i liflig vexelverkan med främmande vetenskapsmän och lärda institutioner. Från sin professur erhöll han afsked 1875, men qvarstod till 1878 som

Källa: Project Runeberg · ·