Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström

Originalsida 617
Originalsida 617
Originalsida 616
Originalsida 617
616–617

Sida 617

Sänkvåg ...

Sätuna, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. Areal 915 har. 253 innev. (1889). Annex till Broddetorp, Skara stift, Billings kontrakt.

Sätuna, gods i Björklinge socken, Norunda härad, Upsala län, vid Långsjöns norra ände, omfattar 21 1/2 mtl, som med qvarnar, såg och frälseräntor samt i Viksta, Tensta och Skuttunge socknar belägna 19 mtl värderas till 572,900 kr. (1891). Sätuna, som fordom varit kungsladugård och schäferi, tillhörde från 1640-talet slägterna Oxenstierna, Cruus, Horn, Lewenhaupt och Fleming samt såldes i midten af 1700-talet till öfverstelöjtnanten baron Kaspar Wrede. Nuvarande egaren är J. F. Björkman. År 1641 uppförde riksdrotset grefve Gabriel Oxenstiernas enka en vacker hufvudbyggnad af sten, som undergick vådeld 1700, men sedan blifvit reparerad.

1. Säve, Johan Adolf, teolog, riksdagsman, föddes i Roma prestgård på Gotland d. 29 Mars 1800 och tillhörde en nordtysk slägt, som sedan början af 1700-talet varit bofast på denna ö. Student i Upsala 1815, filos. magister 1821, teol. kandidat 1823, aflade han teologie licentiatexamen 1827. Docent i dogmatik och moralteologi redan 1823, förestod han 1824--31 under flere terminer dels den kalsenianska professuren och dels professuren i dogmatik och moralteologi. På uppdrag af stiftarna af Hillska skolan å Barnängen företog han 1829--30 en resa till England för att i Hazelwood taga kännedom om den hillska undervisningsmetoden, hvarunder han äfven i Oxford, Cambridge och London studerade Englands högre undervisningsväsende. E. o. teologie adjunkt vid Upsala universitet 1834, utnämndes han 1835 till kyrkoherde i Tuna pastorat i Medelpad. Prost 1837, vice preses vid prestmötet i Hernösand 1838 och teol. doktor 1845, innehade han åren 1847, 1851 och 1858 rum på biskopsförslag i Hernösands, Kalmar och Visby stift samt flyttades sistnämnda år till kyrkoherde i Mariestad. Under riksdagarna 1840, 1844, 1847, 1850, 1853 och 1856 var han riksdagsfullmäktig för Hernösands stift, under riksdagarna 1859, 1862 och 1865 för Skara stift, och 1868 var han som representant för Skaraborgs län ledamot af Första kammaren. 1872 blef han filos. jubeldoktor och afled i Mariestad d. 25 Febr. 1873.

S. intog både såsom riksdagsman och teolog en sjelfständig och frisinnad ställning. Under de nio ståndsriksdagar han bevistade, hvarvid han vanligen hade sin plats i lagutskottet -- utom under riksdagarna 1856, 1859 och 1862, då han satt i bevillningsutskottet -- var han en af de mest bemärkte talarna inom presteståndets liberala minoritet, och för representationsreformen verkade han städse med värme och kraft. Redan 1840, då han likväl ännu qvarstod på klassvalsståndpunktens grund, framlade han en motion om införandet af ett tvåkammarsystem, hvarvid han tänkte sig, att Första kammaren skulle utses af provinsialständer. Men klassvalsståndpunkten frångick han i det följande, öppet framhållande sin öfvertygelse om »det opresterliga i presteståndets riksdagsverksamhet». Vid valen till 1865 års riksdag utfärdade han tillsammans med kyrkoherden J. Otterström en adress till presterna i Skara stift till förmån för det då hvilande representationsförslaget, och vid reformdebatterna i presteståndet under de ryktbara decemberdagarna motsatte han sig ifrigt sina ståndsbröders beslut att uppskjuta afgörandet, tills adeln fattat beslut i ämnet. Varm vän af nykterhetsrörelsen, insattes han 1853 i det särskilda utskottet för behandlingen af frågan om vilkoren för bränvinsbränning och bränvinsförsäljning och verkade der för den nya sakernas ordning, som genomfördes. Bland hans många riksdagsmotioner må särskildt nämnas den om införandet af hundskatt.

Bland S:s utgifna skrifter må nämnas: Anteckningar öfver universiteterna i England (1831), Matthei evangelium, revisionsförsök öfver gamla bibelöfversättningen (1846, tillsammans med I. Bergman och J. Backlund), Om de fransyska elementarläroverken och folkskolorna (1857) och Theologiska studier öfver uppenbarelsen och den heliga skrift (synodalafhandling 1865). Såsom teolog sökte S., stödjande sig på den nyare bibelforskningens resultat, verka för en sant protestantisk utveckling af kyrkoläran och uppträdde derunder med mycken skärpa mot både »pietismen och ortodoxien», hvilkas uppfattning om arfsynden och nåden han ej ansåg fullt biblisk.

2. Säve, Pehr Magnus Arvid, fornforskare, den föregåendes halfbroder, föddes d. 19 April 1811 i Roma församling på Gotland, blef student i Upsala 1830 och kollega (adjunkt) vid Visby högre elementarläroverk 1835 samt aflade, ehuru ej prestvigd, pastoralexamen 1841. Vitterhets historie och antiqvitetsakademiens stipendiat sedan 1850, blef han, sedan rikets ständer anslagit lön till en antiqvitetsintendent, 1861 den förste innehafvaren af denna tjenst, hvilken han innehade till 1865. År 1871 erhöll han afsked från sin adjunktsbefattning. Han blef filos. hedersdoktor vid Upsala universitets jubelfest 1877, kallades till hedersledamot af Svenska fornminnesföreningen 1882 och utsågs af Vitterhets historie och antiqvitetsakademien, hvars korresponderande ledamot han under en lång följd år varit, likaledes till dess hedersledamot 1885. Död i Visby d. 10 Nov. 1887. -- Intagen af en brinnande kärlek till Gotland och dess folklif och derjämte en skicklig tecknare, gjorde S. till sin lifsuppgift att samla och afbilda fäderneöns rika fornminnen äfvensom att uppteckna allt, som kunde tjena att belysa gotlandsbefolkningens bruk, seder och språk. Såsom Antiqvitetsakademiens stipendiat inlemnade han till denna akademi ett stort antal (bortåt 300) förträffligt utförda teckningar af gotländska kyrkor och kyrkoruiner, grafstenar, klockinskrifter, vägg- och glasmålningar m. m., utförda med blyerts, tusch eller färger och åtföljda af skriftliga förklaringar och upplysningar, hvartill sedan kommo utförliga med öfver 1,400 pennritningar beledsagade embetsberättelser öfver de antiqvariska

Källa: Project Runeberg · ·