Sida 706
Targowica ...
Mycket frukt skördas, och denna samt vin, fosfat och litografisk sten utgöra förnämsta exportartiklarna. Depart. är indeladt i 3 arrondisse-ment: Montauban, Moissac och Castelsarrasin. Hufvudstad: Montauban.
Tarnogrod, stad i ryska guvern. Lublin (Polen), nära galiziska gränsen. Omkr. 5,000 innev. I T. bildades d. 26 Nov. 1715 en konfederation under ledning af marskalk Ledochowski för att förmå konung August II att draga de sachsiska trupperna ur Polen, hvilket syfte vanns.
Tarnopol, stad i östra delen af Galizien, vid Dnjestrs biflod Seret och jernvägen mellan Lemberg och Odessa. Omkr. 27,000 innev., deraf omkr. hälften judar. Liflig handel med spanmål och andra landtmannaprodukter, i synnerhet med hästar. Jesuitkollegium, obergymnasium m. fl. läroverk. T. var fordom fästning och erhöll stora privilegier af de polske konungarna.
Tarnów [ta'rnuv], stad i norra Galizien, 75 km. ö. om Krakov, vid jernvägen Krakov--Lemberg och vid den segelbara Dunajec, en biflod till Weichsel. 24,627 innev. (1880). Biskopssäte. Obergymnasium; teologiskt seminarium med filosofisk och teologisk läroanstalt.
Tarnowitz, stad i preuss. reg.-omr. Oppeln (Schlesien), nära polska gränsen, vid jernvägen till Breslau. 8,617 innev. (1885). Realgymnasium. Bergsskola. Bergsbruk, företrädesvis jern- och blymalmer, hvilka smältas i Friedrichshütte 6 km. n. v. om T.
Tarnovo. Se Tirnova.
Tarnowski [-nå'f-], Jan, grefve, polsk krigare, f. 1488, d. 1561, gjorde resor i Syrien, Arabien, Egypten och södra Europa samt fick af Emanuel d. store i Portugal ett befäl i kriget emot morerna, hvari han vann stor ära. Af Karl V upphöjdes han till tysk riksgrefve. Efter hemkomsten blef han kronstorfältherre och vann såsom sådan 1531 vid Obertyn en lysande seger öfver vojevoden af Moldau Petru III. T. efterlemnade flere skrifter.
Tarnowski [-nå'f-], Stanislaw, grefve, polsk literaturhistoriker, f. 1837, professor vid universitetet i Krakov och president för vetenskapsakademien derst., har utgifvit två större arbeten rörande 1500-talets polska literatur: Pisarzy polityczni XVI wieku (16:de årh:s politiska författare, 2 del., 1887) och Jan Kochanowski (1888), en serie föreläsningar öfver Rzewuski (1887) och reseskisser: Z wacacyj (Från ferierna, 2 del., 1888), samt i tidskrifter (i synnerhet i den af honom sjelf jämte Szujski 1866 uppsatta »Przeglad polski») författat en mängd uppsatser om polska författare (Modrzewski, Mickiewicz, Krasinski m. fl.). Han har dessutom publicerat en upplaga af Krasinskis skrifter (Lemb. 1886--90). T., annars konservativ, hör till den grupp af yngre nyktra historiker, som förhåller sig kritiskt-negativt till de äldre polska idealen, och har på grund deraf varit utsatt för häftiga angrepp. Han anses vara en synnerligen lycklig föreläsare. Lll.
Taro (Tarro), på Sandwichsöarna benämning på de stärkelserika, såsom födoämne begagnade rotknölarna af aroidéerna. Se vidare Aroideae och Colocasia.
Tarok (Ital. tarocco, Fr. tarot), ett kortspel, hvilket spelas af tre personer med en särskild, af 78 kort bestående lek, som utom de 52 vanliga korten, å hvilka dock »färgerna» betecknas med andra föremål: bägare, svärd, mynt och käppar (se Spelkort), innehåller 4 kavaller (ryttarefigurer, i rang mellan dam och knekt) och 22 trumfer (taroker), af hvilka 21 bära olika, symboliska figurer och ordningsnumren I--XXI (1--21). Detta urgamla spel, »zigenarnas bibel», anses af de »invigde» vara sjelfva nyckeln till den från Östern ärfda »ockulta vetenskapen» och har framkallat en rikhaltig literatur. Se härom Papus: »Le tarot des bohémiens, le plus ancien livre du monde» (1889).
Tarpanen. Se Hästen.
Tarpejiska klippan (Saxum tarpejum, Rupes tarpeja) kallades en del af den kapitolinska bergshöjden i det forna Rom. Derifrån nedstörtades vissa förbrytare, särskildt sådana, som kränkt folkets frihet eller dennas beskyddare, tribunerna. -- Enligt en sägen skall en Sp. Tarpejus under Komulus' tid hafva fört befäl på den kapitolinska borgen, hvilken han eller hans dotter Tarpeja ville förråda åt sabinerna. Romulus upptäckte förräderiet och lät nedstörta Tarpejus från bergshöjden, som deraf fick sitt namn. Äfven berättas, att Tarpeja blifvit dödad af soldaterna, som öfver henne kastat sina sköldar. Möjligen ligger någon myt, knuten vid en lokal gudomlighet, till grund för sägnen. R. Tdh.
Tarquinii, gammal etruskisk stad vid floden Marta och en af de förnämsta bland de tolf bekanta förbundsstäderna. Den bistod Veji i kriget mot Rom, omkr. 400 f. Kr., och stred senare jämte flere grannstäder mot Rom, men måste beqväma sig till fred, sedan dess makt blifvit bruten. I äldre tider var T. en hufvudort för den etruskiska konsten. Sägnerna antyda förbindelser med Korint. Efter allt hvad man kan finna röjde sig i konstens alster (vaser m. m.) spår af hellenisk inverkan. Ruiner finnas på höjden Tarchino och i dess närhet en intressant grafstad. R. Tdh.
Tarquinius. 1. Lucius T. Priscus (»den äldre») var enligt traditionen Roms femte konung. Han skall hafva varit son af Demaratos, hvilken, fördrifven från Korint, bosatt sig i Tarquinii. T., som der hade namnet Lucumo (se d. o.), ingick giftermål med den förnäma och genom sina insigter i den etruskiska spådomskonsten utmärkta Tanaquil, hvilken, drifven af ärelystnad, förmådde honom att utvandra till Rom för att der vinna en mera lysande ställning. I Rom blef Lucumo, som der antog namnet Tarquinius, vän och förtrogen med konung Ancus Martius, som slutligen satte honom till förmyndare för sina söner. T. tillvällade sig emellertid sjelf konungamakten och utöfvade den med klokhet och kraft. Han förde framgångsrikt krig med latinerna, inrättade i Rom de s. k. stora festspelen och lät i staden anlägga nödiga afloppsledningar (cloaca maxima) och uppföra byggnader, som skulle göra den värdig att blifva hufvudstaden i Latium. Med T. började nämligen den romerska konungatidens
Källa: Project Runeberg ·
