Sida 725
Tauromenium ...
Parda- och Kärnakoski d. 30 April 1790. Efter Armfelts nederlag och blessyr vid Savitaipale (d. 4 Juni s. å.) förordnades T. att föra befälet öfver brigaden till den nye chefen Wredes ankomst. 1791 förflyttades han såsom öfverstelöjtnant till Jämtlands regemente, hvars chef han blef 1802, och utnämndes 1804 till chef för Kalmar regemente. Pommerska kriget 1805--07 bevistade T. dels såsom brigadchef, dels såsom befälhafvande generaladjutant. Då fransmännen i April 1807 drefvos ur Pommern, förde T. befäl öfver den högra kolonnen, som i denna affär spelade en mindre aktiv rol än den af Armfelt kommenderade venstra. T. hugnades emellertid med riddaregrad af Svärdsordens stora kors. Under 1808--09 års krig med Danmark förde T. först en brigad af södra armén; sedermera, d. 2 Maj 1809, blef han befälhafvare öfver nämnda armé och afslöt i denna egenskap det stillestånd med danske generalen v. Bülow, som varade till fredsslutet s. å. T., som d. 29 Juni 1809 utnämnts till generalmajor och 1812 till kronprinsens adjutant, affärdades i April s. å. öfver Ryssland till Konstantinopel, dit han anlände d. 23 Juni, för att dels påskynda afslutandet af de rysk-turkiska fredsunderhandlingarna i Bukarest, dels indraga Turkiet i en mot Frankrike riktad allians med Sverige, England och Ryssland. Vid hans ankomst till Konstantinopel var freden ratificerad så när som på ett par punkter, om hvilka de respektive makterna dock snart kommo öfverens utan T:s mediation, som för öfrigt aldrig officielt erkändes af Porten. Hans arbete för en allians hade alldeles ingen framgång, hvilket dock ej berodde af bristande nit från hans sida. I Jan. 1813 lemnade T. Konstantinopel, utnämndes i April till generallöjtnant och var under fälttåget i Tyskland s. å. souschef vid nordarméns generalstab. Den 17 Dec. 1813, några dagar efter den med Danmark afslutade vapenhvilan, afsändes han af kronprinsen till Köpenhamn för att med danska regeringen öfverenskomma om grundvalarna för freden. Han sändes äfven att utvexla ratifikationerna af freden i Kiel (d. 14 Jan. 1814) och stannade sedermera till slutet af 1819 såsom envoyé vid hofvet i Köpenhamn. Under tiden, 1816, lemnade han chefskapet för Kalmar regemente och befordrades till inspektör vid 3:dje infanteriinspektionen. 1824 blef han general af infanteriet. 1829 kallades han till en af rikets herrar. T., som 1802 erhållit friherrlig och 1818 greflig värdighet, afled barnlös i Stockholm d. 11 Juli 1841. -- T. var led. af Svenska krigsmannasällskapet (nuv. Krigsvet. akad.) från dess stiftelse och af Landtbruksakademien (1837). Militärisk duglighet, omfattande kunskaper, vunna bl. a. genom flere utländska resor, samt färdighet i språk förklara hans glänsande befordringar, men till dem bidrog väl äfven hans anställning vid hofvet, der han utnämndes 1787 till kammarjunkare, 1798 till kammarherre och 1818 till öfverstekammarjunkare. J. Th. W.
Tavastborg. Se Tavastehus slott.
Tavastehus (F. Hämeenlinna), stad vid Vanajavesi sjö i Tavastehus län, Finland. 4,522 innev. (1887), till största delen finsktalande. Stadens underlydande jord utgör 6,9 qvkm.; stadsplanen upptager 38 har. Boningshusens antal utgjorde 1887 586, handlandenas 44. De skattskrifne innevånarnas sammanlagda inkomster beräknades s. å. till något öfver 2 mill. finska mark. Stadens inkomster och utgifter uppgingo till något öfver 80,000 mark, och stadens skulder stego d. 31 Dec. 1888 till 69,254 mk. Sedan 1862 eger staden jernvägsförbindelse med Helsingfors och sedan 1876 med Tammerfors. I staden finnas ett finskt 8-klassigt lyceum (statens) samt en svensk och en finsk enskild flickskola. Med Vånå bildar T. ett imperielt och konsistorielt pastorat af 2:dra kl. i Tavastehus prosteri af Åbo ärkestift. -- T. grundlades 1639 af Per Brahe straxt n. om Tavastehus slott (se d. o.) samt flyttades 1776--98 till sin nuv. plats s. om slottet. Staden afbrann 1831 till tvä tredjedelar samt ombyggdes sedermera efter ny reglering och utvidgad byggnadsplan. A. G. F.
Tavastehus län, Finland, gränsar i n. till Vasa län, i v. och s. v. till Åbo och Björneborgs län, i s. till Nylands län och i ö. till S:t Michels län. Länet omfattar en del af landskapet Satakunta (länets nordyestra del) samt större delen af Tavastland. Areal 21,584 qvkm., deraf nära 17 proc. upptagas af insjöar. Folkmängden uppgick 1880 till 217,462 finskoch 3,829 svensktalande pers., 1887 till sammanlagdt 245,690 pers. Residensstad är Tavastehus; dessutom ligga inom länet Tammerfors stad samt Lahtis köping. Församlingarnas antal är 47, byarnas 1,260. 9 proc. af befolkningen bo i städerna. Administrativt är länet deladt i 6 härad: Ruovesi, Birkkala, Tammela, Hauho, Jämsä och Hollola, tillsammans utgörande 26 länsmansdistrikt. I judicielt hänseende lyder länet under Åbo hofrätt samt är fördeladt på 21 tingslag och 2 rådstufvurätter samt följande domsagor: Ruovesi, Birkkala, Hollola, Janakkala, Jämsä och Sääksmäki. I ecklesiastikt hänseende hör länet till dels Åbo ärkestift, dels Borgå stift. -- Inom länet skördades år 1887, då skörden utföll jämförelsevis god: hvete 4,900 hl., råg 594,000 hl., korn 164,000 hl., hafre 658,000 hl., blandsäd 11,000 hl., ärter 34,000 hl., potates och öfriga rotfrukter 727,000 hl., äfvensom obetydligt bokhvete. Lin- och hampodlingen, som inom vissa socknar har ganska stor utsträckning, afkastade omkr. 585,000 kg. De vinterfödda kreaturens antal utgjorde: hästar och föl 39,000, oxar, kor samt ungboskap 135,000, får 104,000, svin 20,000 och getter 5,000. Inom länets gränser dödade rofdjur s. å. bl. a. 4 hästar, 20 nötkreatur och 239 får; af rofdjur fälldes bl. a. 2 björnar, 69 lodjur och ett par hundra räfvar. Skogarna äro ännu ymniga samt gifva ypperligt virke. Sågarna, hvilkas antal 1887 var 53, försågade 1,114,000 stockar. Fabriksrörelsen, representerad genom Finlands förnämsta fabriksort, Tammerfors, är rätt betydande; produktionens bruttovärde utgjorde 1887 22 mill. mark. eller femtedelen af hela den finska industriella produktionens värde. En framstående plats i denna
Källa: Project Runeberg · ·
