Sida 775
Teleosauridæ ...
Under sina sista lefnadsår sysselsatte han sig med att samla och ordna materialet till en sjelfbiografi, som jämväl skulle innehålla en redogörelse för hans många olika arbeten, men han dog, d. 2 Sept. 1834, innan manuskriptet var färdigt. The life of Th. T., civil engineer, written by himself utkom 1838.
Telge. 1. Om Norrtelge och Södertelge se dessa ord. -- 2. Vestertelge och Östertelge äro kommuner och f. d. socknar i Stockholms län, Öknebo härad, som tillsammans bilda Södertelge landsförsamling. -- 3. Se Björneborg.
Telgehus (Taelghiahus), ett slott, som sannolikt anlagts i början af unionstiden för att betrygga inloppet till Södertelge från saltsjösidan, medan en tysk besättning innehade Stockholm. Vid Engelbrekts tid innehades det af Bengt Stensson Natt och Dag, men då han mot rådets uttryckliga löfte om säkerhet för hanseatiska sjöfarande uppbringat ett lybskt handelsfartyg, belägrades T. å Engelbrekts vägnar af Erik Puke och uppbrändes 1435. Deraf vållades den oenighet mellan Bengt och Engelbrekt, som blef orsaken till Engelbrekts död. Telgehus nämnes sista gången 1442. Sedan 1450 förekommer Brandaborg, hvilket troligen låg på samma plats som det förra fästet, vid det nu s. k. Brandalssund (en förkortning af Brandaborgs sund).
Telge tokar, en (urspr. af den stockholmska folkhumorn, med hänsyftning på småstaden Södertelges välvise fäder under äldre tider, skapad) beteckning för enfaldiga och i kommunala åtgärder ytterligt otympliga kälkborgare, i likhet med antikens »abderiter», danskarnas »molboer» (se Mols) samt tyskarnas »schildbürger» (borgare i småstaden Schilda i preuss. kretsen Torgau, skildrade komiskt i den 1597 utg. folkboken »Lalenbuch»).
Telinga. Se Telugu.
Telje. Se Telge och Björneborg.
Teljega. Se Kibitka och Tarantas.
Tell. Se Oran.
Tell, Wilhelm. Se Tell-sagan.
Tellefsen, Thomas Dyke Auckland, norsk pianist, f. i Trondhjem 1823, reste 1842 till Paris, der han blef Chopins elev och vän. Han qvarstannade sedan i Paris såsom musiklärare och dog der 1874. År 1846 gjorde han ett konsertbesök i hemlandet och 1855 ett i Sverige. T. komponerade omkr. 50 verk, förnämligast pianosaker, bland hvilka Huldredansen särskildt blifvit bemärkt. A. L.
Tell-el-Kebir, by i Nedre Egypten vid sötvattenskanalen och den från Ismailia till Sagasig gående jernvägen. Den befästes af Arabi pasja, då den britiska hären under general Wolseley i Aug. 1882 tog Sueskanalen i besittning. Wolseley angrep derefter den egyptiska hären vid T. och tillfogade densamma d. 13 Sept. s. å. ett afgörande nederlag.
Teller, Wilhelm Abraham, tysk teolog, f. 1734 i Leipzig, blef 1755 kateket vid Peterskyrkan och 1760 predikant vid Nikolaikyrkan i nämnda stad samt utnämndes 1761 till förste pastor, generalsuperintendent och teologie professor i Helmstädt. 1764 nedlade han resultatet af sina exegetiska studier i Lehrbuch, den christlichen glaubens, der han sökte visa, att de kristliga sanningarna i den Heliga skrift framställas enligt andra, mera praktiska synpunkter än i det kyrkliga lärosystemet. Skriftens hufvudsynpunkt är enligt T. motsatsen mellan ett syndens och ett nådens rike, och till denna motsats måste alla dess lärosatser hänföras. I motsats till den förste Adam ställer Skriften den andre Adam, d. v. s. Kristus. Likasom vi genom vår lekamliga födelse äro den förres afbilder, skola vi genom en ny, andlig födelse blifva den senares afbilder. Dogmerna om treenigheten, Kristi gudom m. fl. förnekas här icke, men träda vid denna rent praktiska synpunkt helt och hållet i bakgrunden. Boken, som väckte ett stort uppseende, blef konfiskerad. Då T. således fann sin ställning i Helmstädt ohållbar, antog han 1767 en kallelse till Berlin såsom konsistorialråd, prost i Kölln an der Spree (en stadsdel i Berlin) och förste pastor vid Petrikyrkan. Omgifven af flere likasinnade kolleger -- Sack, Spalding m. fl. --, fann han der ett friare fält för sin verksamhet. Från den bibliska supranaturalismens ståndpunkt, som han i det nämnda arbetet ännu intagit, hade T. småningom öfvergått till ren rationalism. Detta röjde sig redan i hans Wörterbuch des Neuen testaments (1772). Genom det af preussiska regeringen 1788 mot rationalismen riktade religionsediktet (Wöllnerska ediktet) fann T. sig utsatt för åtskilliga vedervärdigheter, men lät sig icke afskräcka från framställandet af sina teologiska åsigter. I Die religion der vollkommenern (1792) framställer han kristendomen såsom ett medel för menniskoslägtets uppfostran till en rent praktisk förnuftsreligion. Denna menniskoslägtets uppfostran fullbordas i trenne stadier. Det första är troskristendomen för barnaåldern; det andra är förnuftskristendomen, när menniskoanden närmar sig mannaåldern. Slutligen inträder menniskoanden i sin mogenhetsålder genom den renare kristendom, för hvilken den historiska religionen h. o. h. förvandlar sig till ett vetande och ett handlande efter principer. Med »Neues magazin für prediger» (10 bd, 1792--1802) åsyftade T. att sprida mera ljus öfver vigtiga ämnen tillhörande religionen och den kristliga dygdeläran. T. afled 1804, högt aktad för ärlighet, moraliskt mod och öfvertygelsetrohet.
Tellervo, mytol. Se Tapio.
Tellez [te'ljeds], Gabriel, spansk dramatiker, mera känd under sin psevdonym Tirso de Molina, föddes i Madrid omkr. 1570, blef munk 1613 och dog 1648 såsom prior för Soria kloster. Han var näst Lope den alsterrikaste spanske dramatiker och författade omkr. 300 pjeser, bland hvilka ett sjuttiotal finnes i behåll. Men äfven genom ursprunglighet och rik uppfinningsförmåga, realistisk friskhet i karakteristiken, fosterländsk färg och poesimättadt språk intager T. ett rum bland Spaniens utmärktaste dramatiker. Hans fel äro en lös och osammanhängande intrigbyggnad samt en långt drifven frivolitet. T. gjorde den första dramatiska bearbetningen af sagan om Don Juan (se d. o.) i
Källa: Project Runeberg ·
