Sida 105
En del af Tysta Maris gäster äro endast sommarkunder. Familjen bor på landet, men husfadern måste vistas i staden och intager sin kaffefrukost på i fråga varande hedersamma och billiga ställe, där han alltid träffar många bekanta. När sommargästerna ej mera visa sig hos Tysta Mari, vet man, att det är höst.
Tysta Mari har gjort skola och framkallat många efterföljare, hvilka alla söka utmärka sig på samma hyggliga sätt, men vilja göra det alt finare i sina lägenheter. Kaffeutskänkningen, som före Tysta Maris ditflyttande i flere år hade sin verksamhet i n:o 24, Regeringsgatan, och nu slagit upp sina bopålar i n:r 18, samma gata, har alltid utmärkt sig för prydlighet i lokal och servering samt för ett sällskap bland hvilket man ser statens högre ämbetsmän, ledamöter af första kammaren och deras likar.
Ännu bättre kanske i lokal och utstyrsel är kafét i n:r 3, Regeringsgatan, som har lika fina kunder och lyckats genom godt och redbart betjänande på kort tid skaffa sig stort anseende. Täflan i den ej blott prydliga, utan nästan öfverflödiga utstyrseln, hvilken så väsentligt afviker från den ursprungliga Tysta Mari-tarfligheten, går kanske för långt och måste slutligen inverka på priset å förtäringen, hvilken då också stiger långt öfver hvad det var, när Tysta Mari först fick medtäflerskor. Detta kan iakttagas åt minstone på det storståtligt utrustade Grand Café, som har sin präktiga våning i n:o 21 Drottninggatan.
Emellertid äro dessa eleganta nykterhetskaféer, hvilkas antal snart är mycket stort och som alla ha sina lokaler en trappa upp, något egendomligt för Stockholm, och äfven de göra sin nytta, enär de draga kunderna från spritkaféerna och ha gjort schweizeriernas punschdoftande kyffen till sällsyntheter i hufvudstaden. Om det är sant, att åtskilliga af småkaféerna föra en något tvetydig tillvaro, så äro alla Tysta-Mari-kaféerna fullt aktningsvärda förfriskningsställen.
Det må till slut nämnas, att den ursprungliga »Tysta Mari», hon som gifvit upphofvet till dessa hedersamma kaféer och började sin verksamhet det stora koleraåret, ännu lefver och är en högst älskvärd gammal dam, som oaktadt sina par och åttio år har en rask femtioårings utseende och är i full besittning af alla sina själsförmögenheter samt med sitt fina, milda väsen ännu erinrar om den unga kvinna som för ett halft århundrade sedan väckt så aktningsfull uppmärksamhet.
*
