Sida 133
storverk. Kapten Lindmark, nu mera verkställande direktör för Motala mekaniska verkstad, är ännu icke femtio år och skapar sig nog flera tillfällen att tillgodogöra sina framstående ingeniörsinsigter och praktiska duglighet.
Det var i maj 1881 som Stockholms stadsfullmäktige beviljade kapten Lindmark rättighet att uppföra en gångbro med »elevator» mellan Stadsgården och Mosebacke. Företaget var djärft och väckte förvåning. Nu tycker man det vara den enklaste sak i verlden och man har hunnit så vänja sig vid detta originela samfärdsmedel, att man ej mera tänker på det snillrikt storartade i planen. Att stiga in i ett rum och tillsammans med elfva andra personer låta hissa upp sig ett godt stycke i luften samt sedan vandra på en 500 fot lång bro högt öfver hustaken, en bro med endast fyra spann, af hvilka ett är icke mindre än nära 280 fot — det är nu mera för oss det allra hvardagligaste.
Man klifver in i buren, det lilla kabinettet, ser på konduktören, som står där helt lugn i sin snygga uniform och fingrar på stållinan, och så bär det upp med en hastighet af 0,8 meter i sekunden utan ryckningar eller stötar. Samtidigt går en annan bur med människor ned åt. Olyckor ha under de fem åren hissen begagnats ännu aldrig inträffat och böra aldrig kunna inträffa, ty säkert har kapten Lindmark gjort sina beräkningar och säkert är arbetet utfördt, hvarjämte också noga undersökningar ske hvarje dag af hisskorgen, linor och maskinerier. Att det tyckes inrota sig i själfmördares vanor att kasta sig ned från gångbron hör icke alls till maskineriet. Men hvad som alltid borde höra till vandringen öfver luftbron vore att stanna en stund och glädja sig öfver den vackra och storartade utsigten, en ovanlig utsigt med Katarinatraktens högsta del bredvid oss, de många husen och gatorna under våra fötter samt hela det öfriga Stockholm där nere i djupet med de af ångbåtar och seglare plöjda vattnen och de sköna omgifningarna. Hvar ser man något dylikt? Hvar har man också på detta sätt förenat en gångbro med en elevator för att underlätta förbindelsen med olika högt belägna stadsdelar? Den idén är Knut Lindmarks egen, men det fans dock personer, som trodde på den och ville lemna pengar till dess utförande, ty arbetet möjliggjordes genom bildandet af ett bolag med ett kapital af 180,000 kr. Den tron har burit frukt och Katarinahissen har lemnat god utdelning. Vid järntornets fot står ett litet tegelhus, med väntsal och afgiftsmottagning, och där bredvid står ock ångmaskinen, som drifver verket. Öfver brons norra ända höjer sig ännu mer i luften ett annat litet hus — med kafé naturligtvis. Luften suger. Färdafgiften är så ringa, 5 öre för uppfart och 3 för nedfart, att man, i fall man har godt om tid, kan kosta på sig