Nya Stockholm

Lovisa tagit det under sitt beskydd. Hon tvekade ej att själf begagna den nya badinrättningen, och då var dennas lycka gjord. Där undervisades äfven i simning. Den första lärarinnan var Nancy Edberg. Fria bad och fri undervisning lemnades åt frimurarebarnhusets flickor.

Utrymmet i denna inrättning var dock alt för knapt, hvarför hr Mineur lät, 1848, uppföra en större vid stranden af Kastellholmen. Tre år därefter inträffade den ovanliga händelsen, att vid simpromotionen i Abomska inrättningen fyra fruntimmer erhöllo magisterkransen. Bland dem var ofvan nämda Nancy Edberg. Inrättningen vid Kastellholmen såldes 1859 till ett aktiebolag, hvilket dock måste snart upplösa sig. Efter otaliga svårigheter och till följd af professor F. A. Cederschiölds och direktor O. E. Borgs kraftiga bemödanden bildades 1870 ett nytt aktiebolag, som inköpte siminrättningen vid Kastellholmen och under ledning af byggmästaren A. W. Strehlenert anlade en ändamålsenligare sådan vid västra ändan af Skeppsholmen, strax invid bron från Blasiiholmen. Denna inrättning har uträttat mycket godt för det unga kvinliga slägtet, hvarom där anstälda simuppvisningar ock lemnat intyg, under det de visat, att förestånderskan, fröken Sophie Saxenberg, och de henne biträdande fruntimmerna äro lika nitiska som insigtsfulla lärarinnor. Fröken Saxenberg arrenderar inrättningen.

År 1858 öppnades i Falk’ska egendomen å Djurgården en bad- och siminrättning för damer, hvilken sedermera upphört, hvaremot Djurgården nu eger en badinrättning i Burmester'ska egendomen.

Manilla institut har också sin egen simskola, hvilken grundades 1840 af O. E. Borg, som dock redan förut meddelat undervisning där. Är 1842 hölls den första promotionen, och snart därefter utsträcktes undervisningen äfven till flickor, med hvilka uppvisning egde rum första gången 1844. Under direktor Borgs ledning vann denna simskola stor framgång.

***

Nya Stockholm sätter värde på kroppsöfningar. Det torde också böra taga igen hvad föregående slägten i det afseendet försummat. Nevrosen, bleksoten, lefnadströttheten och öfriga sådana åkommor måste motarbetas. Det nu varande samhället tyckes inse den nödvändigheten och skyr inga ansträngningar för att hinna målet. Visserligen ha de »bättre» klasserna sina hälsoförderfliga nöjen långt in på nätterna, och de öfriga måste kämpa mot försakelser och dåliga vanor och kunna långt ifrån skaffa sig alt som fordras för att hålla hälsan vid makt; men människokärleken, kanske äfven själfuppehållelsedriften, har dock gjort mycket för att bereda de fattiga sunda bostäder och hjälpa dem till hälsosam föda, och många af de i bildning och lifsförhållanden mera lyckligt stälda söka onekligen att motarbeta sällskapslifvets och de förvekligade vanornas förderfliga inflytande.

Det händer till och med, att herrarne stiga tidigt upp. Alla göra det visst icke, men långt flera än man kanske tror. Fruntimmerna