Nya Stockholm

sina kalendrar, barnböcker och granna bokband i allmänhet, sina stora planscher och fotografier i bländande belysning. Och leksaksbodarne sedan! Det är ej lätt att få barnen från de fönstren. Och barnen äro naturligtvis ute alle samman. Det är en högtidsafton, som de icke kunna försumma, en ögonfägnad och en förhoppningarnas fest, ty — hvem vet? — just det vackraste de sett den kvällen, midt i julglansens trollverld, få de kanske till julklapp, få ega det hemma hos sig och njuta af det för egen räkning. Ja, det är en förtjusande afton.

Julmarknaden.

Regeringsgatan är sannerligen ej häller folktom, och i sin början kanske ännu mera befolkad än Drottninggatan. Det gäller att få se hvad Leja's ha att visa, och det är i sanning icke litet. Utanför de fönstren och i ingången till godtköpsafdelningen är folkskockningen så tät, att polisen kan föga eller intet uträtta.

Men mäktiga folkströmmar draga också öfver Norrbro, upp för Lejonbacken, snedt öfver borggården, bort till Slottsbacken och Stortorget, där nya Stockholm ärft gamla Stockholms »julmarknad», den som i långa tider var julens enda. Då julen fordom nalkades, slog stadens handtverksidkande borgerskap upp sina klumpiga