Nya Stockholm

mera i fria luften och mycket längre bort än våra förfäder, och syftet är att långt flere stadsbor än förr skola- kunna njuta af sommaren i naturen.

Poesien har icke flytt, skulle vi än anse oss själfva så obegripligt praktiska, men vi ha ej någon Bellman, det är saken, som kan genom sin rika inbillningskrafts skönglas uppfatta folklifvet och besjunga det. Bellman ha vi haft en gång, några få årtionden, aldrig förr och han återkommer sannolikt aldrig mera, och därför stå de få årtiondena för oss såsom en tid af så hänförande poetiskt folklif, så gladt, att det aldrig mera kan uppnås. Kanske det är för oss nyttigast, att det lifvet ej mera finnes och ej har utsigter att förnyas. Anledning till glädje sakna ej häller vi, och den konstgjorda svartskådningen, som icke ens i literaturen, där den dock brukar husera, har fått makt med oss, skall sannolikt aldrig kunna öfverväldiga en riktig stockholmare.

Huru glad ser han ej ut, då midsommar nalkas! Ännu lefver den gamla löfmarknaden, fastän nya Stockholm flyttat honom på andra sidan kanalen. Förr bredde han ut sig vid Munkbron, nu har han tagit för sig hela kajen vid Riddarholmen mellan sammanbindningsbanan och kanalen, alldeles under riksdagshuset. Det har händt, att riksdagen varit i verksamhet — det var upplösningsåret 1887 — äfven under löfmarknaden. Den som då satte sig på riksdagsläktarne, kunde dela sin uppmärksamhet mellan talarne i kamrarne och lergökarne i löfmarknaden, ty de gökarne lefva äfven i nya Stockholm och äro vid röst. För öfrigt är marknaden föga olik mot förr och har bättre än julmarknaden bevarat sin ursprungliga karaktär. Äfven här är det visserligen den lilla och den minsta industrien som falbjudes af fattiga mellanhänder, men löf och blommor äro dock hufvudsaken.

Ännu kommer landsbygden dagen före midsommarafton till Stockholm med grönska. Hela båtlaster anlända från Mälaren, och stora och små, mest små vagnar föra mångfaldiga ungbjörkar till Stockholms torg. Landtfolket besörjer själf den affären mer än med julgranarne, och uppköparne tyckas ha annat att göra vid midsommartiden. Flera mil tillryggaläggas med ofta ganska litet lass, och den kontanta inkomsten inskränker sig ej sällan till några få kronor.

Hela Stockholm är fullt af från skogarne och hagarne i Roslagen och Södertörn uppryckt grönska. Handelsbodar, portgångar, gårdskyffen prydas med björklöf och blommor. Den gamla seden lefver ännu. Angslupar, åkaredroskor, kärror och hästar förses med väldiga löfruskor. Det är midsommaren, som egentligen är sommarens