Nya Stockholm

framträdt bättre. Ingenting i det afseendet har dock sedermera afhörts.

Gudstjänst kunde under någon tid efter branden icke hållas i det skadade templet, utan egde rum i Finska dertill benäget upplåtna kyrkan, men den 17 oktober började byggmästaren E. Thavenius med uppsättande af ett provisoriskt tak, och påföljande juldag uppläts Tyska kyrkan åter till gudstjänst.

Redan den 10 oktober hade kyrkorådet beslutat tornets återuppbyggande och utlyst den ofvan nämda täflan mellan hugade arkitekter, bland hvilka R. Gressner i Hamburg erhöll första priset, 600 riksmark, samt G. Clason och C. A. Ahlborn det andra, 300 kr. Ett extra pris på 400 riksmark tilldelades A, Pieper i Köln. Prisdomare voro hofintendenten A. Nyström, slottsintendenten E. Jacobsson, arkitekten H. F. Holmgren samt af kyrkorådet pastor Kittan och ingeniör G. A. Bergling.

Oaktadt de prisbelönta ritningarnas förträfflighet, ansåg kyrkorådet sig likväl böra inhemta någon framstående byggmästares råd samt anmodade därför kungl, preussiska geheimerådet, professor F. Adler i Berlin att infinna sig i Stockholm. Detta skedde dock först sedan underhandlingarna med en mycket framstående svensk arkitekt icke ledt till det åsyftade ändamålet. Professor A. T. Gellerstedt hade nämligen, utan att deltaga i täflingen, uppgjort en högst tilltalande eskiss till kyrkans restaurerande, men därefter, otvifvelaktigt på goda grunder, dragit sig tillbaka. Då professor Adler kom till Stockholm och fick se nämda skiss, uttryckte han sin stora förtjusning öfver den samt lär ha utropat: »Hvarför har ni kallat hit mig, då ni har en så utmärkt ritning?» Det var dock då för sent att göra upp något med professor Gellerstedt, och på det sättet gick den svenska byggnadskonsten miste om ett mästerverk, hvilket utan tvifvel, enligt sakkunnigas intyg, tagit sig ännu vackrare ut än det nuvarande tornet.

Emellertid uppgaf professor Adler sin landsman, kungl, preussiske byggnadsrådet, professor Raschdorff i Berlin, såsom den nu mera lämpligaste arkitekten, och erhöll ingeniör Bergling därför uppdrag att resa till Berlin och söka vinna honom för saken. I oktober 1879 inträffade professor Raschdorff i Stockholm och meddelade sig med kyrkorådet. I därpå följande november skickade han in den första eskissen, och i mars 1880 beslöt församlingen, att tornbyggnaden och kyrkans återställande skulle ske i öfverensstämmelse med Raschdorffs planer och ritningar. Kyrkorådet beviljades att för byggnaden förfoga öfver tillgängliga medel samt, om så behöfdes, upptaga lån på högst 75,000 kr. I september samma år gillades och stadfästes ritningarna af kungl. maj:t.

I januari 1881 antogs ingeniör L. J. Hammar till entreprenör för tornets järnkonstruktion mot 35,000 kr. I mars samma år uppdrogs tornets alla murarearbeten för 98,000 kr. åt byggmästaren C. H. Hallström, och i därpå följande maj godkändes firman J. G. Grosse’s i Dresden anbud att mot ett pris af 36,790 riksmark gjuta fyra nya ringklockor. Till biträdande arkitekt utsågs G. Sandahl, och ingeniör Bergling åtog sig att såsom kyrkorådets ombud öfvervaka arbetet.

Elden hade förstört tornet ända ned till murkronan, men man hade hoppats att det nya tornet skulle kunna resas på den kvarstående muren. Detta visade sig dock omöjligt, och murverket måste därför rifvas ända ned samt till och med ny grund läggas, hvilket ökade