Nya Stockholm

Företaget utfördes med lika mycken raskhet, som insigt och omsorg. I slutet af juli 1885 afslutades murningsarbetet å själfva tornet, som är klädt med rödt, eldfast tegel, siradt med listverk af finhuggen granit.

Den höga spiran restes på ett par månader under det murningsarbetet på tornet ännu fortgick, och samtidigt uppsattes äfven de fyra hörntornen, hvartdera omkring 55 fot högt. Den gamla, omförgylda och något förändrade tuppen intog den 30 juli 1885 sin upphöjda plats, 350 fot öfver marken, af hvilka 171 komma på muren och 179 på tornspiran. Klara torn är det högsta i Sverige näst efter Linköpings domkyrkas, som håller 354 fot.

Herr A. Lindström, som besörjde kopparslagarearbetet, öfvervakade själf "uppsättningen och klättrade upp i höjden, oaktadt han ingalunda är ung — han var med såsom taktäckare på Riddarholmskyrkan redan år 1841 — samt ej eger mer än en hand.

Klaratornet var fullständigt färdigt till sommaren 1886, då tornuret, förfärdigadt hos G. W. Linderoth, uppsattes, och urtaflorna infattades i de å J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstad gjutna ramstyckena.

De af kyrkorådet utsedde komiterade till byggnadens öfvervakande voro protokollssekreteraren V. Tempelman, byggmästaren E. Thavenius, grosshandlaren G. R. Sundström och snickaremästaren K. Edberg.

Och nu återstår endast att ändra själfva kyrkan i öfverensstämmelse med tornet!

***

Under det Tyska och Klara kyrkor försetts med nya, ståtliga torn till prydnad för nya Stockholm, har en annan församling, Jakobs och Johannis, kostat på sig en helt och hållet ny kyrka. Den gamla var onekligen alt för litet tidsenlig. Den lilla träbyggnaden med mera breda än höga, med utanluckor försedda fönster, med från det branta taket utspringande vindskupor och all torftighet för öfrigt var den helgedom, i hvilken en af hufvudstadens församlingar i mer än 200 år förrättat sin gudstjänst, men som i vår tid måste utdömas. Bland folket berättades, att kyrkan från början varit en bondgård, hvilket nog kunde bära syn för sägen, men likväl icke var sant. Byggnaden hade verkligen uppförts till gudstjänsthus, om ock i början förnämligast till »mera beqvämlighet vid likfärder», men från slutet af 1600-talet tillökad och »förbättrad» i ungefär det skick den sedermera fortfarit såsom annexkyrka till St. Jakob.

På hösten 1881 inbjöd Jakobs och Johannis församlings kyrkoråd hugade arkitekter att deltaga i täflan om ritningsförslag till en af församlingen påtänkt ny kyrka som skulle uppföras på Johannis kyrkogård. Vid täflingstidens utgång, den 31 december 1881, hade sex förslag inkommit. Den nämd som tog dessa förslag i betraktande och i mars 1882 gaf sitt utlåtande, bestod af då varande intendenten, nu mera öfverintendenten H. Zettervall, slottsintendenten, prof. E. Jacobson, byggmästaren E. Thavenius, kyrkoherden E. Bergman och hofapotekaren W. Sebardt, de två sist nämde i egenskap af kyrkorådsmedlemmar. Första